Onsdag 14 september 2016. Grattat Elisabet, 97 år. Strålande sommardag! Långpromenad.

En solig, varm sommardag håller på att ta slut.
Som vanligt försöker jag summera dagen. Något synligt agerande kan jag ej komma med.
Jag har tidigare omtalat min benägenhet att fastna i detaljer. I dag gick lång tid åt att på datorn läsa om den man, Christer Pettersson, som dömdes för att ha mördat Statsminister Olof Palme, men senare blev frikänd.  Intressant att man först nu hittat plastsäckar som innehöll mycket av intressanta tidningsurklipp och anteckningar. Bl.a. flera biblar, som jag inte skulle ha haft något emot att få ta över ett exemplar av. Nu ska det bli en film om Christers liv. Den ser jag fram emot att få se.

 På ett äldreboende finns min vän, Elisabet. Hon fyller 97 år i dag. Jag bestämde mig för att gå dit. Då jag ej skulle passera någon blomsteraffär så tittade jag ut på altan om det möjligen skulle finnas.... Jodå en pelargon i en vit porslinskruka såg bra ut så jag tog den och en påse godis och beredde mig på en promenad. Men det där med färdtjänst är något bra som jag använder mig av emellanåt.  Nu fick jag skjuts till Elisabet. Tänkte att jag kunde alltid ta en promenad på återvägen.

Hos Elisabet fanns mina vänner Öjvin och Verna samt Margareta, som håller kontakten med en grupp äldre personer i församlingen.
Jag kom lagom för att få kaffe med tårta och fick tillfälle att överlämna blomman och påsen med godis. Elisabets vackra möbler, som hon hade i sin villa, inte så långt från där jag bor, gjorde sig bra i hennes nya hem på ädreboendet.
Där satt vi en bra stund och pratade om gamla tider. I de åren minns man bäst det som hände för länge sedan. Hon berättade om Patron på Hjärsta, om de stora kalasen där, om fina hästekipage, om betesmark där nu stora hyreshuslängor  finns, om hästar, kor och höns,om hur hennes tre bröder fick hugga ved för att elda med i husets kakelugnar och om villor hennes far hade byggt. Hela familjen var medlemmar i Filadelfia och hon mindes namn som O.L.Björk och Birger Eriksson, pastorer där i hennes ungdom.
Flera gånger sa hon att hon önskat skriva en bok om livet på Hjärsta, om sin familj och mycket mer från den tiden det begav sig. Hon berättade om hur hennes första jobb var på Kexfabriken och hur illa hon trivdes där. Det var ingen bra miljö för en ung flicka. Det pratades ett språk som fick henne att må så dåligt så doktorn sa att hon måste sluta jobba där. I samma veva blev hennes mor svårt sjuk och sängliggande och måste skötas som ett barn så där fick Elisabet och hennes syster en stor uppgift.

Det är nyttigt att påminnas om gamla tider utan TV ,mobiltelefoner och annat som splittrar nutidsmänniskan.
Promenaden hem avslutades med att jag gick in till Elsemarie och Lasse,vilka ej var hemma men alla äpplen, som ramlat till marken tog jag med mig en del av. De har mycket mer än de kan använda och har flera gånger inbjudit intresserade att plocka. Nu är det ett rikt äppelår i år så det verkar som om "marknaden är mättad", som man plägar säga!

Jag tror att detta är allt jag mäktar med i dag. Tacksam och nöjd med att ha gått långpromenad med rullatorn som hjälp avslutar jag mitt bloggande för i kväll med en önskan om en God Natt till er alla!