måndag 12 september 2016

Måndag 12 september 2016. Matgäst, besök av Kerstin, tränat, handlat iNärbutiken, mött tiggerskan.

Hade ingen söndagskänsla i går. Däremot måndagskänsla i dag. Matgästen återkom i dag efter "sommarlovet".  I dag bjöd jag på orientalisk kyckling, en currydoftande rätt med ursprung i Mellanöstern.
Fick ett spontanbesök av Kerstin. Hon hade gjort ändringar på kläder jag köpte när vi var i Spanien på vårkanten. Så skönt att få hjälp med detta. Det är både det ena och det andra som jag tappat intresset för i takt med att åren går. För att ännu en gång citera min moder, så sa hon på äldre dar. "Det där har gått ifrån mej."
Att ta fram symaskin nu för tiden bär mig emot i så hög grad att jag helt enkelt inte gör det.

Jag fick skjuts till Träningen. På hemvägen besökte jag Närbutiken. Jag såg att någon satt och tiggde men med ansiktet vänt åt "fel håll" så folk gick enkelt förbi in i affären, Så också jag.
När jag betalat mina varor så var det aktuellt att ta ställning till hur stor sedel som skulle användas för att skänka. Jag hade bara en 100-lapp och en 200-lapp i plånboken. Jag gick med min rullator ut genom dörren. Kunde fortfarande ej se ansiktet på den som satt och tiggde. Skulle jag gå hem utan att ge eller? Jag pratade lite snabbt med Gud. Skulle jag ge något alls? Jag gick tillbaka in i affären för att växla min 100-lapp och ge ett par 20-lappar, tänkte jag.
"Så snål du är", sa jag till mig själv. Gick fram och såg ansiktet på en äldre mager kvinna. Jag bara kände en värme inom mej, räckte fram 100-lappen och något ätbart.

Att se den gamla kvinnans fårade ansikte glad ta emot gåvan och se upp mot Himlen och strålande mot mej säga "tack så mycket". Jag blev så rörd och gick raskt därifrån.
Jag VET att jag aldrig kommer att svälta ihjäl. Jag vet att Gud alltid kommer att ge mig allt jag behöver och det så mycket att jag alltid kan ge den som ber om en gåva. Dess storlek varierar men jag tänker på Bibelns ord:" Ge åt den som beder dig och vänd dej inte bort från den som vill låna av dig".

Viss om att Gud aldrig sviker, att Hans tillgångar är oändliga, att Han älskar mig, att Han vill oss alla väl, att jag så många gånger sett hur hjälpen kommit, även om det  ibland skett i sista stund, gör att jag tror att Gud finns för att ge oss hjälp i rätt tid. Men, vi väljer själva om vi VILL be om hjälp, eller jobba för egen maskin. Jag har i  tidigare blogg berättat om hur Gud och jag har hanterat detta. Då i ett speciellt sammanhang.
I samband med träningen i dag tog jag blodtrycket. Jag är så nöjd med resultatet. Bara det att jag vet att när jag kommer till min vanliga Vårdcentral och min vanliga läkare tar provet är det ett annat resultat men jag är glad för dagens utfall och gläds, så länge!

Under tiden jag sitter här och skriver så gräddar jag "Knaseboller". I affären fanns i dag ej det grova bröd jag brukar köpa så jag bakar nu två plåtar eget grovt bröd.

I dag fyller ett av mina barnbarnsbarn,12 år så jag har ringt och grattat. Hon har samma namn som vår mamma. En mjuk och rar tjej. Ska bli roligt att följa henne genom åren!
I dag klättrade Kerstin upp på en trappstege på altan och klippte ner ett par fina vindruvsklasar, som jag just kalasat på.

Nu har jag inget mer att säga för i kväll utom GodNatt och Sov Gott! Guds änglar vakar över oss. Nu ska jag be för en mamma med man och tre barn. Modern har i dag lagts in på sjukhus för canceroperation såg jag i dag på FB. Hon bad om förbön och vi är då många som ber för henne.
Det är varje dag några som vill ha hjälp i förbön  via FB. Ganska intressant tycker jag!
Nu är de färdiggräddade, knasebollarna, så jag tar dem ur ugnen. Ska se om jag kan "fota" dem.





 

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar