Ack att jag hade varit lite förutseende och lagt på minnet var jag lagt alla kort från 60årsdagen! Jag vet att de finns samlade! Någonstans! Nu är ej tid att leta så det får bli som det blir! När jag kommit "ifatt" i mitt bloggande får jag väl ta fram korten och visa i efterhand. Har bl.a. ett där lilla Kristin, nyss fyllda 5,spelar på sin lilla fiol.! Nu är hon betydligt äldre och är med i orkester, spelar på fester. Ett sant nöje att lyssna till hennes vackra musik!
Men nu satt vi alltså i bilen på väg till en kväll på Slottskrogen med Sven och Maria!
När Sven åkt förbi där utan att stanna, sa jag till Georg:"Men vart åker han?" Georg sa lugnande att allt var OK. "Aha, han är på väg till bankomaten på Lövstagatan", tänkte jag men han åkte förbi där också, fortsatte och svängde in på parkeringen vid Mikaelskyrkan!
"Jaha, nu är det nog någon konsert i kyrkan vi ska lyssna till före restaurangbesöket", tänkte jag.
Georg tog mig under armen och vi gick alla fyra upp för backen till kyrkan, som har en stor samlingssal man först kommer till efter kapprummet.
Vad hände? Jag hoppas ni förstår, om jag säger att jag får tårar i ögonen ännu, när jag tänker tillbaka, för nu fick jag uppleva mitt livs överraskning!
Georg hjälpte mig av med ytterkläderna vid kapphyllan innanför dörren och ledde mig in i samlingssalen där ljuset strålade, alla finklädda barnbarn kom emot mig och där vid dukade bord sitter de, alla vänner och stämmer upp sången till Svens pianospel: "Jag blir så glad när jag ser dig! Jag blir så glad när jag ser dig" osv.
Jag grät och jag skrattade om vartannat! HUR kunde detta ha skett utan min vetskap?
Många frågor rätades ut. Syltgrytan som Stina åkte iväg med till Ullas kokande av saft, hade använts för att koka soppa i och mamma hade skjutsats iväg för att hon ej skulle få tillfälle att försäga sig.
Här fanns de nu, gänget från Borensberg som jag planerat lördagskvällen för. Inte nog med det! Vår barnflicka Marianne, som kom till oss när Ulla var liten och tog hand om barn och hem när jag jobbade i vår nystartade Färghandel i Lesjöfors, fanns där med sin man! Andra vänner från Lesjöfors fanns också med. Vänner därifrån, som inte kunde komma, hade skrivit personliga, roliga hälsningar.
Vänner från Örebro, som varit hos mig på födelsedagen, därtill uppmanade av familjen, för att vilseleda mej, fanns nu på festen!
Från Paraguay ringde vår vän Christina Tufvesson, som arbetade på barnhem där. Hon hade önskat pengar till nya skor åt barnen på hemmet, så i stället för presenter hade jag föreslagit en penninggåva för att skicka till Paraguay.
Jag fick senare det foto jag nu visar på bloggen. På baksidan av fotot står det:"Tack, Ruth för våra fina uniformer!" Pengarna räckte till mer än skor. Det finns i gömmorna ett foto där också Christina är med,men nu är det som det är! Jag hittar det inte!
Det var en stor grej på den tiden, när Christina,från fjärran land, ringde till festen och jag fick prata några ord med henne. I dag är det annorlunda!
Vilken kväll! Ett häfte med foton mm. delades ut och alla sjöng och åt av den goda soppan med bröd, smör och ost innan kaffe med flera sorters tårtor serverades.
Allt filmades av Anders! Ett nöje att se filmen!
Fick veta att Georg och barnen innan Georgs resa till Israel,(han kom ju hem dagen före min födelsedag), hade planerat allt. Vid ett tillfälle hade barnen lurat iväg mej för att komma hem och hämta foton till sånghäftet. Minns att jag just då hade sorterat mina foton och att jag sedan fann allt osorterat, vilket det sedan så förblivit!!
Det är frestande att återge den visa, som gänget från Borensberg skrivit. Det hörde till vid födelsedagar att så göra. Dock tror jag att jag sparar detta och säger GodNatt till er alla. Dagen har redan tagit slut.
Den har varit bra. En matgäst, skjuts till träning, några telefonsamtal. Vad kan jag mer önska?
Så går en dag än från vår tid....
 |
| Såå roligt att se "Christinas barn" så fina för pengar från födelsedagsfesten |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar