torsdag 15 juni 2017

Torsdag 15 juni 2017. Borensberg! Vilket födelsedagsfirande! Vänträff!

Aldrig blir jag klok på mig själv. Jag behöver bara åka 10 mil iväg hemifrån för att känna av luftombytet. Åker jag till havet brukar det bli värre men sjön Boren? Nej det måste vara inbillning!
Jag hämtades i dag klockan 1300 och kom hem framåt kvällen!

Dagen hade börjat med ett erbjudande att få ta emot dotter med två barnbarn, Gustav och Liam på en fikastund. Tyvärr, jag skulle inte vara hemma!
Några minuter senare ringde Kerstin. Pojkarna blev så besvikna. Det var ju de som föreslagit ett besök hos gammelmormor. Vad var det här?
Kerstin visste att jag skulle åka bort först om ett par timmar så vi kom överens om att de så klart skulle komma. Jag älskar såna där spontana förslag och älskar pojkarna därtill, så snart var de här och vi satt under päronträdet med goda bullar, som Annelie kom hit med i går kväll och Kristins goda biskvier, som jag fått med mig efter Tobias studentkalas i fredags.

Vilken solig och varm dag. Att fika under päronträdet hör till sommarens höjdpunkter!

Elsemarie kom  och vi åkte den fina raka vägen förbi Motala i stället för den krokiga över Hjortkvarn.

Det finns en rast och utsiktsplats på vägen mellan Motala och Borensberg där man ser ut över sjön Boren. Så fantastiskt! Vi hade ej tid att stanna till i dag men såg ändå i förbifarten.

Under de åtta år , som vi bodde i Borensberg så hann vi få en del härliga vänner. Elsemarie var sex år då vi flyttade dit och hann med både Förskolan och Grundskolan innan hon drog vidare för musik gymnasium i Västerås. Hon var på återträff med sina skolkamrater för någon vecka sedan och i dag gällde det "bästisens" mamma, Gun Andersson, som fyllde 80 år.

SÅ många minnen, som rullades upp då vi återsåg ett antal vänner från åren i det fina lilla samhället.
Några, som bodde där på vår tid bor nu på andra platser men i dag samlades vi hos Gun.
På hemvägen pratade vi om de åren vi bodde där och hur roligt vi hade .
Georg och jag var äldst "i gänget" men då vi alla hade barn, som träffades både i kyrkan och hemma hos varandra så var vi som en enda stor familj.

Vi åt Surströmming tillsammans, stöpte ljus.uppvaktade på födelsedagar med utklädning och en massa roligheter och barnen var alltid med, utom tidiga morgnars födelsedagsfirande.
Tror att vårt första  tokiga födelsedagsfirande började när vår pastor i Salem, Sören Pettersson, numera Alnehill, fyllde jämna år och sedan var det den ena efter den andra, som fyllde och vi hittade på lite olika begivenheter.
När vi träffades hemma hos  varandra så var barnen alltid med och hittade på sådant som roade dem.

I kyrkan var det Junior möten, "Unga Rösterkören" och sånggrupper med ökade krav allteftersom de växte till sig och blev äldre. I dag hade vi föräldrar blivit ett antal år äldre! Hos en del av oss kunde man se det. Andra såg lika unga ut som på den gamla, goda tiden, men gemenskapen och glädjen över att återse varandra kunde ingen ta miste på.

Elsemarie sa på hemvägen, som hon ofta sagt, att de där åren i Borensberg och Salemkyrkan fick avgörande betydelse för hennes musikaliska utveckling och även i hennes vidare yrkesutövning, som rektor då församlingen i Salem var så positiva till ungdomarna och lät dem hållas utan att störa. Deras talanger som ledare uppmuntrades också!

Vi pratade i dag hos Gun om hur vi föräldrar fixade mat och bakade när de bl.a. ordnade med en ungdomssammandragning för hela Östergötland. Med övernattning i hemmen.
 Vi log i dag åt alla dessa glada minnen, för det ska sägas att det var ingen som klagade utan vi gladdes alla åt ungdomarnas initiativförmåga och uthållighet.

Nu är det kväll. Från Karlstad ringde nyss min vän Stefan. Jag blir så glad av att höra att han mår bra och har en djup tro på Guds makt att förvandla våra liv. Han hade sålt massor av blombuketter på Ica i dag då de har studentexamen i Karlstad.

Nu, mina vänner, är det dags för mig att sova för i morgon blir det att ge sig på packande och sorterande av grejor så jag ej tar med för mycket till min nya bostad.

Gud välsigne oss alla. Stefan citerade nyss psalm 23. "Han låter min bägare flöda över". Han var så tacksam över vad Jesus gjort i hans liv. Gud är så god. Vi tror på en mäktig Gud, som älskar oss!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar