söndag 18 juni 2017

Fredag 16 och lördag 17 juni.2017.Vad minns jag?

Ja så har det blivit. Minnet är så kort och jag slarvar ofta med att skriva dagbok numera.
Dagen i Borensberg i torsdags var ett "lyft" må jag säga.
Här är allt "upp och ner", så ibland är det skönt att komma iväg hemifrån. Inte bästa lösningen på tristessen men i alla fall.

Fredagen inleddes med att Kerstin och Ulla kom och började sortera inför flytten. Packade sängkläder, dukar och handdukar. Skrev etiketter, skrev i " Anteckningar". Jag går lite till överdrift där, jag vet, men det är en läggningssak och går ej att åtgärda.

Jag har noga talat om för de mina hur jag funkar. Jag vill ha praktisk hjälp och ha dem som bollplank ,men så länge huvudet fungerar vill jag vara med och säga vad jag vill ha med och inte.
Om den dagen (Gud give att det icke blir så) skulle komma att inte mitt huvud funkar då har jag en önskan att de ska be min Fader i Himmelen att ta hem mig. Snabbt.

Jag drar mig, när jag skriver detta, till minnes en historia från vår tid i Lesjöfors. Jag var ej med själv men andra, som var med, berättade. Vi hade där i församlingen en broder som hade ett speciellt innerligt och barnsligt förhållande till Gud.

Det var bönemöte och en av de äldre medlemmarna låg svårt sjuk. Han bad: "Hör du Gud, gör henne fresk, eller ta hem na , men valls du gör så gör et hissigt!" Vilken bra och omtänksam bön.
Jag kan se honom, med sin fru framför mig. De var så innerligt rara. De hade ingen bil så de åkte flera gånger med oss till Missionskonferenser i Örebro.

Ja så där kommer och far tankarna precis som min dator och iPhone. Nyss fick jag ringa ett barnbarn för att få tyst på datorn, som avstängd, plötsligt började prata och en stor bild på en länk som jag tidigare, en mycket kort stund, hade tittat på syntes igen fast jag förut på något sätt fick bort den.
"Tryck alt och f4" sa barnbarnet, Jag gjorde så. Det blev tyst. Tänk om datorn hade börjat prata mitt i natten så rädd jag skulle ha blivit.

Kanske borde söka in till någon datakurs med tiden. Men det där med barnbarnen funkar faktiskt både snabbt och bra, så jag vet inte!?!

Fick på,eftermiddagen ett SMS från Elsemarie på väg till Varberg för jobbet. Kan du baka "surgräddskringlor"?  Jag kände ej för att svara. Efter en stund öppnade jag altandörren och se, på fönsterbrädet står en hel liter sur grädde. Efter en stund ringde Lasse, som hade ställt den där.
Se bara, vilken grej! Så klart ska jag baka "surgräddskringlor".
Nja, nu kan jag se mina syskon och en skara barnbarn (härstammande från vår mamma Alva Kraftling) undrande le åt detta löfte.
Kringlornas historia är följande:" Ingen har någonsin sett ett recept på dessa  kringlor.
När jag och mina syskon växte upp så var det vanligt att mamma medan vi var vid sjön hade bakat dessa kringlor, som vi då bjöds på till eftermiddagskaffet och jag kunde aldrig fatta hur snabbt hon fick till det.

Vi syskon växte upp, flyttade och kom hem på somrarna med våra familjer. Mamma fortsatte att baka surgräddskringlor. Grädden skummades på mjölken som varje kväll hämtades på bondgården. Sattes i sommarvärmen att surna och vips så hade mamma fixat kringlor!

Jag ler när jag tänker på att jag i morgon ska ställas inför detta prov. Ingen av oss syskon  såg någonsin  ett  recept, därför att det inget fanns. Mamma visste precis mängder av ingredienser. Men jag minns att jag faktiskt hos IngaMaj, förra året bjöds på surgräddskringlor. Ganska lika de mamma bakade. Jag har gjort många försök och resultatet har varierat.

Så klart, om man får en hel liter grädde, så bara MÅSTE man försöka. Även om man vet att de ej blir lika goda som de mamma bakade.Att fråga mamma om recept har jag tidigare berättat hur det gick till och vilket det stående svaret var. Lilla mamma, så duktig du var! Maskrosbarnet!!!

Tänk att få sitta på altan, fika tillsammans med grannen och äta kringlor, vilken dröm!
Tro inte för mycket på det här! Det gör inte jag! Vad tror du, Stina?

Nu har jag glömt var jag började, så det kanske är bäst att avsluta.
Dagen har varit helt underbar med sol och värme. Jag har hållit mig inomhus. Rensat i några hyllor.
Upptäckte  att jag har fler påslakan och örngott än jag behöver, tom ett par helt nya, så jag ska skicka dem till flyktingarna i Björnhammar, då jag hört att de tar emot med glädje .

I fredags tog Kerstin och Ulla hand om ett skåp i vardagsrummet, så är det klart tills vi packar ner i kartonger. Ett skåp med garnrester och annat i den vägen rensades också. Skåpet ska jag ge till en väninna i närheten. Nu har jag det stora skrivbordet och spegelbyrån i källaren att tömma så kan vi frakta iväg också dessa stora möbler.

I morgon ska jag på utflykt med mina vänner i kyrkan. Fick telefon att jag hämtas vid 13-tiden. De där träffarna i någon sommarstuga, tillhörande någon medlem, en gång varje sommar, är så mysiga och det är så roligt att få vara med.

Om hur det känns att flytta från ett hus när man är 90 år och man har bott där i 23 år ska jag berätta en annan gång. Att  det råkar bli så att ett barnbarn, med familj, just gått i "husköpstankar" ock kan ta över är något som gör det hela lättare. För känns gör det, ska ni veta!  Men att bo  granne med slottet blir OK!
Hur den här bloggen blev undrar jag nu. Kan rätta till i morgon om det blev för galet.
Tack Gud för att du vill hjälpa mig så jag hinner med någon mer låda i kväll.

 Är så ledsen för det tråkiga som berättats på TV om den stora skogsbranden som sveper fram i Portugal ! Tänk att sitta i en bil och mötas av eld som förstör bilen och människor dödas. Jag ryser!
Så mycket sorg, återigen. Nog har vi mycket att tala med Gud om!
Så liten man känner sig! Bara ett par dagar sedan den stora branden i London!

Sörjer med de sörjande gör jag och tackar Gud för sängen som väntar.
"Blott en dag, ett ögonblick i sänder, vilken tröst evad som kommer på."
Sov Gott, mina vänner!


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar