Så har jag firat Midsommarafton i mulet och grått väder. Bakade några surgräddskringlor. De fulaste jag nånsin skådat. Grädden är nästan slut och det kommer att dröja länge innan jag åter ger mig på denna delikata uppgift. Jag har gömt dem i en plastburk och ska stoppa dem i frysen. Jodå ganska goda var de. Lägga dem på ett brödfat ? Icke, om det inte är väldigt närstående personer, som sitter vid kaffebordet.
Gick till närbutiken och inhandlade en del varor. I dag satt en tiggare utanför. Jag köpte kex, choklad och frukt till honom och så fick han en sedel. Inte alltid känner man på sig att det är rätt person att ge till. Men man vet ju inte heller om det är fel, så då tänker jag att hellre ge en gång för mycket än en gång för lite.
Alla, mina fyra barn och ett par barnbarn har ringt och önskat Glad Midsommar.
Färdtjänst hämtade mig på utsatt tid och en kille med ursprung Somalia skjutsade mig till midsommarbuffe'n i Hovsta där Sven och Maria bjöd på så god mat. Sill och potatis, så klart. Till sillen serverades förutom sedvanlig gräddfil lagom brynt smör. Otroligt gott. Lax med tillhörande sås fanns också. Måltiden avslutades med jordgubbar och vispad grädde.
Martin och Tina hade tidigare anlänt tillsammans med Tinas fina föräldrar och flickorna, Stella och Cornelia. Flickornas föräldrar hade dock åkt vidare söderut för att vara med på ett bröllop. Kristin och jag fick skjuts hem av Maria.
Man vill att det ska vara sol på Midsommarafton, men inte alltid blir det så.
Jag minns år 1951 då vädret var precis som det vi sett i dag. Georg och jag hade några veckor tidigare flyttat från Stockholm till Kil i Värmland där Georg börjat nytt jobb i en Färg och Kemikalieaffär, som det hette på den tiden. . Vi hade inga bekanta i Kil och vi hade lämnat så många vänner i Stockholm och våra uppgifter i Korskyrkan och kände oss ganska övergivna.
Georg hade redan i maj börjat sin tjänst och jag var ensam kvar i Stockholm.För att jag i lugn och ro skulle kunna packa utan att ha den lille Sven att tänka på så erbjöd sig mamma att ta hand om honom.
Vi tog bussen till Oskarshamn. Datum 12 maj år 1951. (Hann vara med på IngaMajs och Sunes bröllopsmiddag, vigseln var över när vi nådde Figeholm).
Efter någon dag lämnade jag Sven hos mamma och Stina och åkte tillbaka. Packade vårt bohag, städade lägenheten och åkte med flyttbussen från Stockholm till Kil.
Vi gjorde allt klart i vårt hem nummer tre och den 17 juni kom Stina med Sven på tåget till Kil. Kärt att ha vår lille Sven hos oss igen. Stina stannade och firade Midsommar hos oss.
Vid Frykens strand, i en sommarstuga som vi hyrt för att bo i under sommaren, skulle vi fira midsommarafton. Kallt och ruggigt trots att vi eldade i järnspisen, som ej varit i bruk på ett år På grund av det trista vädret så fann vi för gott att redan nästa dag återvända till lägenheten i Kil. Färdsätt cykel.
Som sagt, samma trista väder i dag. Var nog därför jag blev påmind om den där midsommaren för så länge sedan.
Glömsk som jag är så tog jag inget foto på flickorna i dag men ska skicka på Facebook ett foto, som jag fick i julklapp och fotograferar av.
Hur jag scannar har jag glömt så jag får använda mig av det som står mig till buds. Filip har kommit från Göteborg så i morgon får han nog ta en liten påminnelselektion med mej.
Från ett barnbarn hörde jag i dag om kompisar som läser min blogg.
Det är ju så att jag ej vet vilka som läser. Blev nog lite förvånad över det jag fick veta i dag för det måste vara, för mig, helt okända personer.
Nu är jag ganska trött och är så tacksam för att jag har en säng. Kan inte låta bli att tänka på alla dessa som flyr från sina hem i sina hemländer och inte har någonstans att ta vägen.
Hörde nyss att aldrig tidigare har det funnits SÅ många flyktingar som det finns i dag. Nog känns det bra att vårt lilla land har möjlighet att ta emot många av dessa arma människor!
Med detta säger jag GodNatt till er alla mina vänner. Kommer ihåg att vi i ungdomsmöten i kyrkan på den tiden sjöng:"Var ny dag med Jesus är bättre än den dag som svann"
Den gnolar vi på en stund!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar