Några dagar har allt rört sig omkring blommor, studenter, god mat, biskvier, jordgubbstårta och småprat med vänner, som man ej träffat på länge.
Plötsligt är livet som vanligt. Kom inte ens ihåg att det är söndag förrän för en stund sedan.
IngaMaj, min kära syster, är omöjligt att nå pr telefon också i dag.
Det lyckades inte alltid i hennes förra bostad heller visserligen, men envis som jag är så gör jag ständigt nya försök.
I dag blev jag hämtad till förmiddagsfika hos studenten.
Det talades om jobb och EU uttalanden och sånt som inte är kul att prata om. Dystra framtidsprognoser! OSV, Jag läser min psalm, den tugotredje och drar vidare. Joodå, jag vet att jag också har ett ansvar men jag vet att om jag FÖRST pratar med Gud och får veta vad han tycker så blir det bra , till slut.
"Ja men det kan bli fel ändå!" Jovisst men då sjunger jag, som pappa gjorde: "Mästaren från Nasaret alltid, alltid någon utväg vet."
Att, som nybakad student sitta vid kaffebordet och prata framtid, arbete, studier, uppbrott hemifrån,ev. resor, egen bostad, plus, många andra frågor, som kan uppstå och få veta hur syskon, föräldrar och mormor hanterar dessa frågor om ens framtid på olika sätt, beroende på ålder, kunskap och erfarenhet, kan inte vara lätt. För mej, som mormor, högst intressant.
Det visade sig att det hos de yngre generationerna fanns en viss brådska som mormor bemötte med en uppmaning att ta det lugnt, invänta svar från de sökta jobben, njuta av friheten, se framåt med nyfikenhet, prata med Gud, som känner framtiden.
Det där sista är, och har alltid varit, viktigt för mig för även om det ibland sett ut som om allt skulle gå åt skogen och det har varit nära många gånger så har Gud alltid funnits där och gripit in när jag överlämnat problemen i hans hand och jag har fått tacka för att han aldrig sviker.
Vi lever i en ond värld och fienden tar sina tillfällen att störa våra föresatser MEN Gud är störst och bäst och han skulle aldrig svika den som sätter sitt hopp till honom.
Så kom stunden då Linn skulle åka och jag fick åka med henne till min lilla villa och vi fick säga adjö, ännu en gång. Gå in och gråta en stund och sedan ta tag i annat.
Det där med avsked har alltid varit en svår nöt för mej att knäcka.Linn blev också lite speciell i dagar av sorg på 90-talet när jag så hastigt lämnades ensam. På något vis klamrade jag mig fast vid den där lilla ungen, som kom som en tröst från ovan när hon föddes och senare kom att bo i min närhet.
Jag har 12 pojkar och 2 flickor. Kristin, min flicka nummer två, och jag har också alltid haft och har fortfarande fin kontakt och hon kommer ibland för lunch eller fika och hjälper mig med ett och annat och så har vi kontakt på nätet. Jag är så tacksam för både mina flickor och alla mina härliga pojkar.
I kväll spelar Kristin i Nikolaikyrkan men jag har varit trött och andfådd och inte mått så bra i dag så jag förstod att jag borde hålla mig hemma. Tar nästa tillfälle!
SMS meddelande från Filip att de landat, har det kanon, men det är lite kallt i vattnet. Från Linn att resan med bil gått bra.
Vet ej hur den här bloggen blev men jag var inte så glad när jag började skriva och då kan det bli vad som helst. Hav förbarmande!!
Nu ska jag ta mig an en del pappersarbete så tar dagen snart slut och vi kan alla gå till nattens vila tidigt. I morgon får jag hjälp med att sortera bort grejer från mitt hem. Inte lätt!
Sov Gott mina vänner! Gud är god och räcker till för alla, som vill ha kontakt med honom! Underbart!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar