I dag hämtades jag av två killar och deras farmor till Örebro Eventhall för att bese "Titanic The Exhibition Örebro", som pågår där 28 april till 27 augusti.
Det blev en intressant upplevelse.! Jag går så sakta så Kerstin avdelade den äldste av sina barnbarn, Gustav, en synnerligen serviceminded kille att hålla ett öga på mig. När jag såg hans engagemang i uppgiften kunde jag ej låta bli att tänka på Georg,( morfar till hans pappa), som var guide på många resor och tog väl hand om sina resenärer.
Detta med Titanic och isberget hörde jag ju om som barn. Att nu få gå omkring och både höra och se allt var verkligen något jag kan rekommendera till alla! När vi bodde i Borensberg hörde jag talas om en dam som bodde på samma gata som vi, tror jag, som överlevde katastrofen. Vill minnas att hon var tolv år då det hemska inträffade. Jag minns ej nu hennes namn.
Att gå omkring där i lugn och ro med en uthållig kille i närheten, som fanns till hands hela tiden, se och titta och fantisera, så fantastiskt. Då vi i dessa dagar ofta talar om "människors lika värde" får man här, till sin häpnad och sorg, skåda motsatsen! Så många tankar som väcktes!
Till er, som läser detta, säger jag: " Missa inte detta tillfälle!"
Efter det besöket åkte vi till "SVAMPEN" där vi intog dagens lunch. Lunchbuffe! Bara att ta för sig!
Undrar om restaurangen bytt ägare. Någon som vet?
Skjuts hem. Jag tog med dagens tidning, sedan jag satt på mig andra kläder, som passade bättre i den röra jag lever i dessa dagar med flytten framför och tänkte vila en stund. Vaknade efter djup sömn . Var var jag? Varför hade jag kläder på mig? Jovisst jag var ju vaken redan klockan sju då jag hämtade tidningen och den låg fortfarande bredvid mig. Tittade på klockan! Måste vara förmiddag. Den var 17.45. Men hur i all sin dar? Jag hämtade ju tidningen klockan sju!!!
Sån tid det tog för mej att fatta situationen. Lika bra att se fram emot en ny morgondag då jag ska baka de bullar jag inte bakade i kväll!
Så går en dag än från vår tid. Så får forntiden inget utrymme i kväll heller.
Jag är så glad och tacksam till Gud för så mycket jag fått hjälp med i dag, efter småprat med honom.
Igen kan komma till mej och säga "det finns ingen Gud" för jag, och många, många fler har ständig kontakt med honom.Det är ett intressant liv att leva!
Sov Gott, mina vänner! Vi ser fram mot en fin dag i morgon.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar