Nu har det mindre av skåpen, som Kerstin med söner fraktade hit häromdagen, åter bytt plats. Förhoppningsvis nu för sista gången! Jag provar och flyttar. Skåpen är mitt senaste tillskott till möbelinnehavet i mitt hem. Till slut kom de på rätt plats, i förhållande till skrivbordet. Hahaha!!
I övrigt är jag fortfarande både nöjd och förundrad över allt som de hann göra utan min närvaro. (Eller, tack vare?) Möblers och tavlors placering blev så bra! SÅ skönt för mig att slippa tänka och fundera i den vägen, Det räcker för mig att tänka på allt annat, mindre viktigt, som ska till sin rätta plats i kök och badrum mm.
Om gårdagen är ej mycket att berätta mer än att jag umgicks med mig själv hela dagen. Hade tänkt mig besök i husets träningslokal för att "hålla igång" det påbörjade. Tog käppen och hissen ner till källaren. Boken hängde på dörren. Klockan var 17.15. Skulle just skriva in mig klockan 17 -18 då jag ser att på dörren står en skylt med "upptaget" och i boken är bara en enda tid inskriven. Klockan 17-19.
Alla dagens övriga tider lediga!
Jag tog åter en liten runda bland förråden, inhägnade av hönsnät, för att leta efter mitt nummer, då en man plötsligt dök upp. Han lät mig veta att numren ändrats, pekade på dörren bredvid och sa: "Här är ditt förråd. Se där ligger ju en stor julbock." Ok! Det var MIN julbock!
Mannen fortsatte:" Och här är mitt förråd, bredvid ditt. Jag bor på samma våning som du!"
Han visste alltså vem jag var. Nyinflyttad och okunnig!
Om att de bytt nummer på förråden kunde i dag Kerstin berätta att min företrädare i lägenheten hade upplyst om detta då han visade oss runt i alla irrgångar. Alla, utom jag, hade lyssnat.
Jag tackade grannen för hjälpen. Med avsikt hade jag tagit käppen med mig i hissen och tog nu de tre trapporna upp till fots, för att "hålla igång" trots utebliven gymnastik! Skrev ingen blogg.
I dag skulle mycket åtgärdas. Plötsligt dyker en hammare och skruvmejsel upp. Var ska jag ha såna grejor? I villan hade jag rymligt städskåp. Här finns i klädkammaren ett smalt skåp, som nog passar
att bli städskåp. Det gäller att tänka och att tänka rätt!
Magnus, familjens elektriker, ringde. Passade det att han kom och fixade frysuttag i klädkammaren och förbereda för tvättmaskinsinstallation i badrummet?
Jomen visst! Han kom, fixade allt, tog fram dammsugaren och städade noga upp efter sig. Brukar väl inte hantverkare göra tänkte jag men nu är jag ju hans mormor och, som han sa, " man ska ta vara på släkten!" Vi fikade på balkongen!
Jag fortsatte mitt sorterande. Mycken tid går åt till att tänka. Kommer ihåg en historia där någon visades runt på ett kontor och dörren öppnades till ett rum där inget fanns mer än en man som satt i en stol. Dörren stängdes och den besökande frågade sin vägvisare vad den mannen gör och fick till svar att han var en oerhört viktig person. " Han tänker!"
Jag tröstar mig med den där lilla historien, emellanåt, när jag kommer på mig med att jag inte gör något synligt, men "jag tänker." Minsann kan det ibland bli resultat av detta!
Nu ringde Lotta och vi fick en pratstund. Så gott att byta tankar med min goda vän sedan många år.
Nu har jag någon timme på mig innan jag hämtas till kvällens sillparty med utlovade nyplockade hallon och grädde till efterrätt. Kanske det rent av blir den "nybakade" körkortsinnehavaren, som hämtar mig. Innan körkortet kommer så är det tillåtet att använda sin legitimation när man kör.
Nu är dagens blogg klar och jag kan direkt gå till vila när jag kommer hem igen.
Kerstin är fortfarande trött efter operationen och vilar sig i dag, hela dagen!
Norgeresenärerna är på hemväg till Hjortkvarn.
Annelie och Markus är på läger i Stenboda med vänner från Immanuelskyrkan.
Ha en mysig kväll, kära vänner! Gud är god och älskar oss alla!!!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar