lördag 1 juli 2017

Lördag 1 juli 2017. Lämnade röran här hemma och åkte till födelsedagsfirande. Mycket roligare.Kortisblogg.

Vilken skön sommarkväll det är i kväll. Lugnt och stilla. Temperatur 25 grader på altan. Nej, jag sitter inte där. Jag ska bara skriva den här bloggen och sedan ska jag fortsätta att ägna mig åt flytten.
Jag är nu inne i ett skede där jag bara vill iväg. Rosorna har varit sena i år men nu har de satt fart och det är så vackert. Jag ska ha en ros på balkongen i mitt nya hem tror jag.

Så här blev dagen. Jag var bjuden på två 4-årskalas i dag  men kunde bara vara med på ett så nu var det att igen prioritera, något som jag blivit bra på genom åren. Celia och Amelie heter de små flickorna. I dag var jag hos Celia och ska åka till Amelie en annan dag.

Kerstin hämtade mig ut till Hidingsta  där barnkalas pågick som bäst. Efter barnkalaset stannade kusiner, med föräldrar och andra familjemedlemmar kvar och vi bjöds på flera sorters Kinamat: SÅ GOTT! Den maten tröttnar jag aldrig på.
Födelsedagsbarnet hade fått så många presenter och var så nöjd.
Fick åka med Magnus hem.Av sådant jag vill bli av med  hittade han en del grejer i källaren, som han  kunde ta med sig. Jag har alldeles för många prylar som jag tar med mig. Det går ju att rensa även på nya stället, tröstar jag mig med.

Egentligen skulle jag väl inte ta tid med att blogga i rådande situation men ärligt talat så är det en viss avkoppling att göra det i stället för att bli frustrerad av det som är omkring mig.

I morgon får jag hjälp med att forsla bort krukväxter och tavlor för att underlätta för transportfirman, som kör bohaget på tisdag. Familj och vänner underlättar hela den här proceduren för min del. Så tacksam för att de finns.

Nu är kortisbloggen klar och jag tackar Gud för ännu en dag då jag fungerat.Gud är så god och jag ser hans hjälp varje dag. Ett barnbarns svar på min fråga gällande om Gud fick höra några ord av tack när kvällen kommer:
" Neej ! Aha, då är det DET som fattas. Jag känner när jag ska somna att det är något som fattas. Hemma bad vi ju alltid "Gud som haver barnen kär tillsammans innan vi somnade men sedan har det inte blivit av."
Tror att tanken blev att åter ta upp den där kontakten som fanns en gång.

 Gud älskar när vi pratar med honom. Han vet allt om oss och vill ALLTID stå oss bi i alla livets förhållanden. Bara vi tar ett steg i riktning mot honom. Han är mycket diskret och tvingar sig aldrig på någon, men finns där alltid med sin kärlek, som han ger i överflöd till oss små människobarn!
SOV GOTT!


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar