Mamma skrev en gång i sin dagbok att ingen hade ringt. Så har den här dagen varit för mej. Jag förmodar att det är många som upplever sådana dagar. Nu är jag inte alls besviken för det. Har så mycket att göra så jag tänker ej på det.
Jag ringde i alla fall till min storebror. Det är i dag 9 år sedan hans fru Karin dog. Helge var vid graven i går tillsammans med sonen Christer, om jag fattade rätt. De hade varit ute och åkt båt, en riktig långtur. Förstod att det var uppskattat av Helge. Det där med att ha växt upp vid Östersjön sätter sina spår och kärleken till havet följer en hela livet. Helge och Karin var en hel del ute med sin båt på den tiden då de var i rätt ålder för det.
Att åldern tar ut sin rätt är så sant. Trots det så har det sina sidor att acceptera det. Jag tycker det är jobbigt att ha sämre syn och hörsel samt ont i benen. Det högra är nu rätt bra men det vänstra med det gamla lårbensbrottet spökar fortfarande. Helge simmar tre gånger i veckan. Ett årskort i Södertälje kostar 100 kronor. I Örebro 1600!
Men det kan det vara värt! Jag ska prata lite med min sjukgymnast om det kanske vore något också för mej. Nu börjar datorn krångla för tredje kvällen i rad. Den låser sig och det går sedan inte att komma vidare så jag måste då avsluta var jag än befinner mig i skrivandet.
Jag gick ut på stan i dag. Bara runt kvarteret. Passerade några äldre damer som satt på gården och fick veta att om jag fortsatte framåt så skulle jag komma ut på Järntorget.
Det gjorde jag. I Örebro pågår varje sommar möjlighet att visa konst i olika arter kan man säga. På Järntorget har man samlat ett antal stolar. Ska ta reda på hur många, om det är möjligt.
Jo jag hade läst om denna "stolkonst" men blev ändå överraskad av dess imponerande storlek i höjd, bredd och längd. Tog ett foto. Ska skicka det på FaceBook för jag har tappat bort hur jag kan skicka foton på bloggen. Inväntar hjälp någon dag! Tänk om någon som behöver stolar får vara med när de en dag ska plockas bort, tänkte jag!
Jag fortsatte till en närbelägen matvaruaffär och köpte lite smått. Gick runt och tittade i skyltfönstren innan jag tog mig in på gården en annan väg än den jag gick när jag lämnade gården.
Att komma in på den välskötta vackra gården krävs att man har nyckel.
Nöjd med min promenad tog jag hissen (eftersom jag hade rullatorn med) upp till andra våningen.
Fick SMS från Annelie att Hon och Markus tänkte komma upp för en fika efter sin cykeltur.
Jag hade deppat lite under min promenad så de var mer än välkomna. Jag hade köpt lite gott till fikat, som vi intog på den tidigare omtalade inglasade balkongen.
Jag låter nog tjatig men denna balkong är som ett extra rum och ger en härlig känsla av välbehag med vindruvsrankan, blommor och tomatplantor runt väggarna.
Utan den hade flytten varit ännu svårare. Jag har nu bott här i 10 dagar och jag avstår från att yttra mig om vad flytten inneburit. Ett par tre upplevelser av betydelse finns redan som en botten och jag ska ensam samla ytterligare intryck från min första tid här.
Kanske blir det så att jag tar fram mina gamla kollegieblock som jag skrev i de första åren efter Georgs död för att där skriva fritt ur hjärtat för barnen att efter min död få läsa.
Att blogga är också bra för jag har många vänner som följer mig på min resa och det är jag så glad för.
Nu är min tid för bloggande ute och jag siktar in mig på sängen. Ska ringa en vän som vill följa med till kyrkan i morgon.
Nu säger jag GodNatt till er alla mina vänner! Sov Gott!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar