Söndag 18, måndag 19 december 2016.

Mamma Anna var är du? På bild syns Johannes, Lovin och Fredrik. Se så fin granen blev!

Det var ju från början sagt att bloggen skulle vara ersättning för mina memoarer, som familjen önskat att jag skull bistå med, men som ej kom igång så nu gäller det att hålla ångan uppe innan jag glömmer vad jag sysslar med på dagarna. Inget att skryta med precis! Jag tar dagen som den kommer!

 Gårdagen var en söndag utan något som helst kyrkobesök varken på TV eller Radio.
Som jag tidigare berättat så blev julgranen i år inte klädd till Första Advent, Den sysslan sköts av de två barnbarn med en pappa som är musiker och som haft speluppdrag i Stockholm under en tid. Ska väl tala om att det är modern i familjen. som har en speciell gåva när det gäller att få granen perfekt.
Fadern kom hem i går och familjen kom hit i samlad tropp. Pappa Fredrik ville så gärna vara med och vilken farmor skulle inte med glädje flytta fram tidpunkten i vetskap om en sådan önskan!
 Jag hade gräddat både vanliga Pannkakor och Raggmunk så vi började med att äta de senare, som är en av pappa Fredriks favorätter.

I dag är det måndag och jag har varit upptagen med att hantera ägarbyte av bilen, som jag övertog efter Linn. Egentligen utan anledning. Bara hade en magkänsla, eller också var det Gud, som gjorde att det i dag resulterade i att en invandrare  fick överta den. .

 I dag startade jag den. Härligt att lyssna till ljudet av motorn! Ojojoj så frestande det var att ta en tur med mig själv vid ratten.. Men jag har lovat att inte köra bil, gammal som jag är, och av hänsyn till andra trafikanter så jag nöjde mej med att starta och det gjorde den direkt.

Mannen, som övertog den, bor i stan med hustru och en kille, några år gammal, hade körkort i Syrien och ska i början på året köra upp för svenskt körkort, om jag fattat rätt.
Båda makarna går fortfarande i skolan och får undervisning i svenska språket. Elsemarie träffade dem på den tiden då hon var rektor där och visste att de behövde en bil. Så kan det gå! Känns så bra!

I dag var han här och vi skrev på papper till Transportstyrelsen. Han berättade om hur nära döden han varit i Syrien. Hur han redan var utvald att dödas men med hjälp av en vän här, en annan där kom   tomhänt, till en liten ö, sista korta biten simmande med pass och något mer viktigt papper i en plastpåse instoppad innanför byxlinningen.

 Efter många om och men hamnade han här och fick också efter ett drygt år hit sin fru och son. Från mars har han ingen bostad och det bekymrar honom mycket men vi ber till Gud att han ska få en bostad och Gud vill oss väl så det ska bli roligt att se hur det löser sig. Var gärna med och be om en lägenhet, som passar den lilla familjen och deras ekonomi.

När jag blir vän med invandrare och får lyssna till deras berättelser om stora kostnader för resan, skräck och med risk att förlora sina liv, när en fullvuxen man i fem timmar får ligga inklämd i en bils bagageutrymme,i väntan på att komma över gränsen till ett land dit han är på väg för att få bo i frihet och inte riskerar att bli mördad, ja, då fylls jag med tacksamhet  för mat, bostad och allt annat gott, som jag ständigt får ta del av.

Nu ringde Sven.Det är tisdag i morgon. Vill jag ha något handlat från Maxi?  Jo ett par saker som fattas mig kommer jag att få hem till mig i morgon..

Nu säger jag GodNatt och går tacksam till vila.  Dagen har varit mörk och grå men inte så kall. B.S.N.V.