Ack, så fort det går mellan fredagarna. Jag har alltid gillat fredagar. När jag gick i skolan visste jag att på lördagen skulle vi sluta klockan ½12 och det betydde att vi, som bodde i byn Högskulla och som hade lång väg till skolan den dagen slapp att ha matsäck med oss. Och hela eftermiddagen fri. Det kunde vi börja glädja oss åt redan på fredagskvällen.
Nu sitter jag här vid datorn, tittar på TV, lyssnar till Närradion från Pingstkyrkans Förbönskväll, bloggar och har värme i huset utan att elda i spisen.
Barnbarnet Kristin kom, som planerat till lunch klockan 12.00.
Efter lunchen ville hon damma och dammsuga innan hon gick ut på stan. Hon är ledig en tid, i väntan på ny öronoperation. Hon har öronproblem, sedan hon var liten, men är van nu och tar operationerna med tålamod.
Hon gick och efter ett telefonsamtal och en tupplur i fåtöljen tog jag itu med limpdegen från gårdagen. ( Nu hörs i Närradion sången jag älskar:" Han ger mera nåd när min börda blir större, när arbetet växer, mer kraft han mig ger. Vid ökade trångmål hans kärlek fördubblas. När prövningar möta sin frid han beter. Hans kärlek är gränslös, hans nåd är oändlig, hans kraft ingen människa utforskat än, ty av sina väldiga, eviga skatter, han giver och giver och giver igen!"
Tänka sig att vi kan umgås med honom varje dag. Jag är så tacksam att jag fått vandra tillsammans med honom hela mitt långa liv!
Men nu till limpdegen, som började sin existens under gårdagen. I brist på hela pomeransskal tog jag för första gången apelsinskal i degen tillsammans med sirap, salt socker brödkryddor, fänkål, malda pomeransskal och 25 gram jäst i dag. Nu ska den jäsa över natten. Morgondagen ska jag ägna åt utbakning av limpor sedan jag satt till surdegen och mera jäst. Hahaha! Så spännande! Jag halverade vattenmängden fast Ingegerd tyckte att det skulle inte löna sig att baka på mindre än fem liter.
Jag tror att jag är glad om jag orkar baka ut den degstorlek jag har i bunken. Roligt är det!
Nu plockar jag fram min gamla dagbok. Det var så länge sedan jag skrev om "forntiden".
Året var 1995.Det är dags att skriva om torsdagen den 16 november. Stina och jag befann oss fortfarande i Singapore hos Christer och Anette.
Eftersom vi var "ute" under gårdagen så tog vi det lugnt denna dag. Måndag och torsdag var "tvättdag" så Nora hämtade vår tvätt på rummet om vi inte själva hunnit lämna den. På eftermiddagen fick vi allt tillbaka nystruket och fint.
Stina och jag gick till Scotch Road, till en av stadens två turistbyråer där vi fick tidningar och kartor. Fortsatte till Orchard Road där vi besökte leksaksaffären, den stora, stora!
Mycket regn denna dag och åskan mullrade. Jag blev rädd och vovven Rambo skällde en lång stund. Det brukade han göra vid åskväder. Han gillade inte åskan. Detta hade vi gemensamt, Rambo och jag!
På grund av kvällens regn åt vi inomhus.
November 17. Vilken dag! Klockan halv sju väcktes vi. Nej, nu inser jag att denna fantastiska dag, innehållande lång biltur och så många upplevelser, blir för mycket att skriva om innan jag måste i säng så jag sparar det till nästa blogg.
Därför säger jag helt enkelt GodNatt till mina kära bloggläsare. Man måste tänka på hälsan. Så ska jag ju ha på mig "masken" också. Lika spännande varje kväll. Hur länge ska det dröja denna natt, innan jag vaknar och tar den av mig för att fortsätta sovandet utan den?
Tacksam för en bra dag med besök av ett barnbarn, och därtill telefonsamtal från ett annat barnbarn, går jag till nattens vila, om än illa berörd av TVs bilder och rapportering från Syrien och Irak.
Ber till Gud för de arma människorna som blir ondskans offer. Livet är inte rättvist!
Mot DET ONDA, för DET GODA! ALLTID! Som Guds folk ser vi fram mot den dag då Gud skall återställa allt! Medan vi väntar gör vi det Gud vill att vi ska göra för att hans syften ska ha framgång och Jesus sa:" Och se, jag är med er ALLA dagar intill livets slut. Det är gott att ta till sig före nattens vila. SOV GOTT! I kväll är det några grader över noll vilket jag tacksamt noterar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar