Se bara så mycket som kan hända en dag som denna.
I går tränade jag och där finns möjlighet att själv kolla blodtrycket, som är den enda åkomma jag medicinerar. 140/70 Puls 90. Jag var så nöjd fast jag egentligen ingenting begriper.
Något nervös gick jag i dag till Mikaeli Vårdcentral under vilken jag sorterar. Jag visste att där skulle det visa sig ett betydligt högre blodtryck än i går. Jodå, så var det. 195/95. OK. Tar jag medicinen jag senast fick utskriven?
Ni bloggläsare minns kanske att jag lovade återkomma beträffande biverkningar på den nya medicinen. Jag läste bipacksedeln och en bloggläsare upplyste mig om att på den måste upplysas om allt men biverkningar? Ytterst sällan. Jag tog medicinen en dryg vecka och ni anar inte hur många biverkningar jag fick. Slutade alltså att ta den. I dag fick jag av min fantastiske läkare veta att "prövotiden" var alltför kort. Hon vill mig väl, min läkare, men jag hoppas att jag ska klara mig med de två sorters piller jag nu har. Får jag besvär så vet jag var snabb hjälp finns att få.
På väg hem från Vårdcentralen efter att ett flertal gånger ringt till min syster IngaMaj utan svar, så tog jag en liten avstickare dit. Dörren låst. Genom fönstret såg jag henne sittande i rullstolen, vinkande åt mig. Jag såg henne sakta sparka sig ut i hallen och såsmåningom kunde hon öppna dörren. Svårt att se skillnaden mot för kort tid sedan, då hon kunde gå med rullatorn och både laga lite mat och greja i sitt hem. Nu är hon helt beroende av andra människors hjälp.
Jag kokade kaffe och försökte få klarhet i varför det ej gick att få telefonkontakt med henne.
Tror att hon hanterar knapparna på telefonerna som jag gör med ikonerna på datorn. Lyckas det så lyckas det. Då kan det hela få motsatt verkan och vi får "sota" för våra tryckningar på fel knappar.
Efter hemkomsten kokade jag en stor gryta grönsakssoppa, likadan som vår mamma kokade när vi var barn. Gräddade pannkakor, placerade allt i den oumbärliga barnvagnen och gick till Linn, som var i färd med att måla för att piffa upp möbler och väggar i föräldrahemmet.
Maten jag levererat togs emot med tacksamhet av föräldrarna som båda hade jobbat länge. För Elsemaries del var det tågproblem så resan tog alltför lång tid. Barnvagnen och jag fick skjuts hem.
Strax därefter kom min vän Annelie, som har födelsedag i dag och jag höll just på med att lägga ihop den tårta jag tänkt förära henne med då i stället hon kom med en stor bit Prinsesstårta som blivit kvar efter det lilla kalas hon haft i dag.
Jag blev inbjuden till nästa kalas som ska äga rum inom ett par dagar så jag sparar "min" tårta till dess. Ser fram emot den träffen.
I köket fanns en del att fixa så det och bloggandet tog resten av dagen.
I dag berättas återigen på TV om flyktingöden. På ett dygn har 7.000 personer, bland dem många barn, räddats från smugglarnas undermåliga båtar. Folk tar stora risker men tydligen hellre det än att vara kvar i krig och förföljelse. Naturligtvis finns många som drunknar. Det gör ont långt in i ryggmärgen av att se de förtvivlade människorna när man försöker sätta sig in i deras situation.
Jag lyckades inte i går kväll att få med något foto . Inte i kväll heller för inget barnbarn har varit här. I morgon kommer Kristin. Kanske hon kan hjälpa mig med den nya mobilen så jag kan sända bloggen från den.Med foto. Det är nog bäst att jag inte trasslar in mig i några försök till förklaringar så jag avslutar med att säga GodNatt till er alla vänner, som läser min blogg sena kvällar. Sov Gott! Gud är god mot oss alla. "En hjälp i nöden, väl beprövad" står det någonstans. Bra avslutningsord!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar