Fredag 5 augusti 2016. Kalas under päronträdet. Tvillingarna hedersgäster.

Så var det fredag igen!  Låg klarvaken ett par timmar i natt så jag är lite trött nu. Intalade mig vikten av att börja använda lite disciplin och kom därmed iväg till Träningen.  På hemvägen besök i Närbutiken, som jag egentligen inte gillar men som är enkelt att slinka in i på hemväg från träningen. I dag behövde jag köpa grädde till hallontårtan jag hade tänkt bjuda på. Joodå, det blev en stor påse kycklingklubbor och lite annat också. Den unga tjejen, vars språk jag inte kan, satt utanför med sin pappersmugg. Vi ler mot varandra och hon fick något ätbart och en sedel i dag också. Visst går det bra att låta bli att ge men hellre ge en gång för mycket än att inte ge något alls. Så tänker jag.

Barnfamiljen med tvillingarna, nu sju månader, kom såsmåningom. Innan dess hade vår lillasyster Stina, fortfarande den av oss syskon som verkar ha lättast att fungera som vanligt, kommit tillsammans med IngaMaj, nu i rullstol. Hon kom hem från sjukhuset för en vecka sedan och efter dagarna där visar det sig att hon ej kan stå på sina ben. Visst synes hon lite medtagen efter den stroke hon råkade ut för men just nu är det rullstolen som gäller. Skönt att hjärnan funkar så hon kan hänga med i samtal. Att som sin syster ha en f.d. sjuksköterska är inte fel. Nu har hon både hjälp och sällskap ett tag av Stina. IngaMaj har, så länge hon orkade, alltid ställt upp för oss syskon  när vi behövt hjälp så nu blir det lillasyster, 81 år, som får ge lite tillbaka. Skönt nog ser hon ut att ha mycket av sina krafter kvar.

För att få till det lilla kalaset behövde jag ta fram trädgårdsbordet som legat på marken, utslängt från garaget när min bil tog plats där på försommaren.
Efter träning och affärsbesök skulle jag baka tårtbotten och som så ofta så såg jag tiden rinna ifrån mig.
Plötsligt fick jag tanken att ringa Tobias. Kunde han hjälpa mej lite? "Jovisst, så gärna. Kommer om en kvart." Han kom, satte ihop bord och stolar, En liten hink vatten, trasor, ditsättande av stolsdynor och se, så var allt klart! Han plockade hallon till tårtan och alla förberedelser klara i tid, gav mormor en kram och cyklade hem innan gästerna kom.

Nog är det bra roligt att se en frisk, glad och lycklig fyrabarnsfamilj. Jag sa:"Att se". För så klart känner man vid min höga ålder att det räcker med just att SE.
.
I vårt föräldrahem var vi fem syskon, varav två var tvillingar.
Jag kan ej låta bli att jämföra då och nu. Jag bjuder på lite av " DÅ."
 Hemsydda flanellblöjor, Att tvätta. Vatten skulle bäras in i hinkar. Ved hämtas i vedboden för att elda i järnspisen så de små barnen ej skulle frysa. Tilläggskost, vanlig komjölk utspädd med vatten. Inte alltid var bröstmjölken tillräcklig.
Värmen som fanns på kvällen räckte inte mer än två, tre timmar. Sedan var det kallt i huset.
Jag vill minnas att jag för länge sedan bloggade om mina små tvillingsystrar, för vilka jag fick vara  LILLMAMMA, ofta finnas tillhands för att ta hand om dem. Jag var ju nästan fyra när de föddes!!

Ja nu ramlade jag visst iväg från dagens kalas. Vädret var finfint och att få sitta under päronträdet och fika med vänner, älskar jag. När jag är ensam blir det mest att jag sitter på altan eller i köket.
I dag hände det ovanliga. Jag bjöd visserligen på hembakta bullar, men kakorna, de var köpekakor.
Samtliga vuxna kaffegäster blev något förvånade men det roliga var att den sexåriga dottern var stormförtjust i dessa flarn med choklad så då tyckte jag att jag gjort något bra i alla fall.

Vita vinbär, röda och svarta, samt slutet av hallonskörden plockades av Anton och Thea som också   klättrade i körsbärsträdet och därigenom fick lite sysselsättning,  medan Edvin och Wilma kravlade omkring i gräset, så fint klippt av Alfons.

Det blev en trevlig eftermiddag i trädgården och nu är det dags att sova igen! Visst ja! Jag låg ju vaken i natt. Det ska jag ta igen. NU! Inte konstigt att jag gäspar hela tiden.
Jag önskar er alla en GOD NATT!