Fort går tiden och så är vi inne på en ny vecka. I dag fick jag besök till förmiddagskaffet av Linn, som är hemma några dagar innan hon börjar sitt första riktiga jobb efter sin examen i Juni.
Efter fikat fick jag skjuts till Träningen. Hämtades sedan vid Närbutiken och så bar det iväg till Marieberg där ett flertal pärmar inhandlades enligt order av föräldrarna som nu ska börja ett nytt liv med att sätt in papper av allehanda slag i många pärmar. Alla med samma storlek och färg.
Jag ler när jag tänker på alla mina olikfärgade pärmar innehållande fakturor mm sedan flera år tillbaka. Tänker ofta på att jag borde ta itu med att sortera bort allt onödigt. Lasse köpte mig en blankettförstörare häromdagen men jag måste ha tid på mig att verkligen inte förstöra fel papper.
Likadant är det när jag ska slänga saker. Då är jag rädd för att jag slänger fel grejer. Det har väl hänt men ingen skada skedd för det! Skärpning, Ruth!
Jag fick skjuts hem, kokade en stor potatis och åt tillsammans med ägg och grönsaker. I morgon ska det bli Grönsakssoppa och pannkaka. Men först ska jag till den av mig så uppskattade Vårdcentralen, som fungerar perfekt. Får träffa samma intresserade läkare varje gång. Känner mig så väl omhändertagen .
Att skriva Blogg som avslutning på dagen är rogivande. Jag vaknade tidigt i morse och tänker ta tidig kväll. Skönt för en del av mina Bloggläsare att jag så gör.
Nu fortsätter jag med den Forntid som i går slutade med den 15 april år 1995. Jag följer mina dagböcker i den mån det finns skrivna sidor.
April 16. Söndag. Gick upp före klockan 6. Skalade potatis medan jag pratade med min olycklige vän i telefon. Kan smärtan lindras av att vi delar den så är jag mer än tacksam att få vara med.
På väggen i mitt kök finns en liten tavla som jag köpte i England för flera år sedan. På den står att läsa:" The sun is always shining behind the darkest cloud." Så är det ju, men ej lätt att ta till sig när man lever i en svår verklighet.
Lasses föräldrar och moster Elsie kom och hämtade mig till Filips Barnvälsignelse i Immanuelskyrkan. Sedan middag här och eftermiddagskaffe hos Elsemarie och Lasse.
På kvällen var Ire'n och jag på Stora Hotellet där Christoffer Alam talade. Jag hade läst hans bok "Från Jihad till Jesus". Helt underbart att se hur Gud ledde honom genom förföljelse och svårigheter.
Det är nu länge sedan jag läste boken men jag minns spciellt hur han berättade att han kom in i en stor matsl på flygplatsen i Moskva och hur det fanns en plats tom vid ett bord. Han satte sig där och det visade sig att bredvid honom satt en av Örebromissionens anställda, TordOve Tordsson, och främlingen fick den hjälp han behövde för att komma vidare.
Tyvärr vet jag ej var jag har boken i dag. Kanske har lånat ut den till någon utan att anteckna till vem eller så kommer den väl fram vid tillfälle, fast den stod i en särskild bokhylla och jag har flera gånger kollat där. Ska se om den finns på Scond Hand för den är värd att läsas igen.
April. 17. Annandag Påsk. I dag har Ire'n och jag fortsatt med städningen i Ralfs lägenhet. Jag tog hem tvätt, mattor och gardiner, så allt är rent och fint när han återvänder till sitt hem.
Efter det var jag bjuden till Gurli Holmer på middag.
April 18-22. Allt går sin gilla gång, för att använda min mors uttryck. Alexander ett år den 22.
April 23. Söndag. Sol och värme. Glad över det fina vädret sprang jag hemåt efter en kort promenad.
Mina grannar var ute ute och jag sprang hejande in på deras gård, som nyss belagts med nya plattor. Jag var klädd i s.k. slippers och ramlade på plattorna. Slog i mitt ena knä ordentligt. Min granne, sjuksköterska, skjutsade mig till Olaus Petri Vårdcentral varifrån jag hämtades av Elsemarie. O, så ont jag fick i detta knä.
Jag hade på den tiden vid några tillfällen, i olika sammanhang varit på samlingar och talat om hur sorg upplevs av en nära anhörig till den döde. Nästa dag, 24 april, var jag bokad för besök på Vuxenskolan i Linköping. Åkte tåg dit. Hade hemskt ont i mitt knä. Måste ofta stiga upp och röra på mej för smärtans skull. Jag klarade i alla fall av de 3 timmar jag fått mig tilldelade och kom åter till Örebro, tidig kväll. Nästa dag fick jag såret omlagt av grannen.
Så tog även april slut utan några större händelser värda att skriva om.
Dödssiffran i Italien efter den svåra jordbävningen i onsdags var i morse 291. SÅ mycket förstört och SÅ mycket sorg och smärta i jordbävningens spår! Svårt att fatta för oss som är långt ifrån allt detta.
Nu tar jag kväll så jag vaknar i morgon bittida och kommer iväg till Doktorn. Sov Gott kära vänner. Ska skicka ett foto, som jag tog ur dagens tidning. Om jag nu lyckas. Vet man aldrig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar