Söndag 13 mars 2016. Sovit flera timmar i dag. Då finns ej mycket attberätta.

Tre mammor . Siv, Ruth och Gun fångade på Gunnels 50-årsfest i går.

Kyrkobesök? Icke!! Men är så tacksam för en fantastisk Gudstjänst på TV2.  Rörd till tårar emellanåt. Borde skicka ett stort TACK till TV2  men det blir väl inte av den här gången heller.

Fick SMS från Kristin att hon inte kommer i dag, som vi lite löst planerat. Jag gjorde vissa ändringar i gårdagens blogg innan jag tog en lång, mycket lång middagslur.
Amer fick besök av kompisen Abdullah. En trevlig kille från Saudiarabien, ursprungligen.

Jag fick lite fart i mig och gräddade våfflor till kaffet. När vi börjat äta sa jag att vi skulle titta om det verkligen var våffeldagen i dag. Annars måste vi omedelbart avbryta ätandet och vänta till en annan dag. Vi skrattade tillsammans åt det befängda påståendet och pratade om olikheten mellan Sverige och deras hemländer vad gäller folkbokföring t.ex.

Nu är klockan halv nio. Grabbarna sitter framför TVn i Amers rum. Jag har sagt Godnatt och krupit in i mitt ostädade sovrum. Nästa vecka ska jag städa har jag tänkt.

Att sova flera timmar mitt på dagen brukar för min del betyda att något "lurt" är på gång. Jag vill inte bli sjuk så jag ska "mota Olle i grind" och gå till sängs tidigt. Skickar ett foto, som Elsemarie tog på tre mammor i går. Vi hade ej sett varandra på lång tid så vi tyckte att det var roligt att ses i går på Gunnels  50-årsfest. Fortfarande tänker jag, full av beundran, på Gunnels styrka att ta sig för med att fira tillsammans med sina vänner och att vi tre mammor fick vara med. Den som läst gårdagens blogg förstår att vi föräldrar stod våra barn och deras kompisar nära.

Ibland kan jag, med saknad, tänka tillbaka på vår familjs tid i Lesjöfors och senare i Borensberg. Vilka bestående vänskapsband, som knöts med så många människor just för att vi då bodde på mindre platser. Så klart fanns det nackdelar också, jämfört med att bo i en stad. MEN ändå!
Det som gläder mig oerhört är att våra tre första barn med sin uppväxt i Lesjöfors är SÅÅ glada över sin lyckliga barndom "på bruket",skolan och kompisar och att Elsemarie (sladdbarnet) är SÅ nöjd med sin uppväxt i Borensberg med allt det givit henne. Kompisar, sång och musik,hennes älskade skola med "toppenlärarna". Ljusstöpning, Surströmmingskalas då barnen hade roligt med varandra medan vi föräldrar njöt på vår sida. Föräldrarnas "jämna födelsedagar" då humorn flödade. Och mycket mer. Att för min del, i slutet av mitt liv, få bo i den vackra staden Örebro och  ha en del barn och barnbarn inom räckhåll är naturligtvis ett plus.

Nu är det dags att sova för jag gäspar i ett, fast jag sovit en stor del av dagen.
Sov Gott efter denna gråa dag. Tror att vi ska få lite sol i veckan som kommer.