Lördag 12 mars 2016. Vilken rolig dag det blev. 50-årsfest för Gunnel.

Helena, Gunnel,Karin, Elsemarie,Pernilla. Jens och ett par andra hade åkt hem när detta foto togs innan vi sa adjö.

När vi bodde i Borensberg hade vi som grannar Ingeborg och Gunnar Rask. Deras dotter Gunnel och vår Elsemarie kom att gå i samma klass i Grundskolan och lekte ofta tillsammans.
I dag var vi bjudna till Gunnels födelsedagsfest i Salem,
Efter att först ha besökt och fikat tillsammans med Gun Andersson, Helena och Henrik så möttes vi i Salem av födelsedagsbarnet och många vänner sedan flydda dar.
Gunnel, Karin, Eva, Helena, Jens, Pernilla, ytterligare en Eva och Elsemarie om jag nu ej glömt någon. Skolkamraten Lil, sedan flera år boende i Kanada hade nyss varit i Borensberg och hälsat på sin mamma men hade lämnat Sverige innan den här stora dagen.

God middag , kaffe och tårta sång, musik och så en kavalkad av roliga och fantastiska
 barndomsminnen gjorde att festen blev så lyckad som en 50-årsfest förväntas vara.. Vad de här personerna hann med under sina skolår hör inte till det vanliga.
SÅ roligt att bli påmind om allt denna dag. För dem fanns inga hinder. Ideerna flödade óch sattes i verket, vilket ofta innebar stora förväntningar på föräldrar och församling. För dessa barn fanns inga hinder som ej kunde övervinnas. Sångkören "Glad Ton", Barngrupper där de var ledare.(För att få till dessa krävdes att de små barnen hämtades en dag i veckan efter skolans slut. De hämtades i barnvagnar och drogs till Lil och Liz  Tonmyrs farmors gillestuga,där de hade en  bra samlingsplats. Där ordnades det  små program som passade och barnen fick höra berättelser om Jesus och sjunga små körer.Jag frågade en gång:" Men VARFÖR håller ni på att hämta barnen?" Jag tyckte att det verkade jobbigt att efter skoldagens slut ta på sig denna onödiga uppgift.
Svaret kom snabbt:" Ja men det MÅSTE vi ju för annars får vi inga barn till våra barnmöten."

Energi till max hade de och farmor Tonmyr tog emot dem vecka efter vecka. I en pärm har jag kvar inbjudningsbrev till de små barnens föräldrar om "JULFEST" i kyrkan. Allt ordnade "ledarna" ( med hjälp av föräldrar när det behövdes men det gällde bara resor och förtäring. Att ha synpunkter på arbetet i övrigt accepterades icke.)

En vecka på sommaren hölls ledarläger där nästa termins program planerades. Naturligtvis ställde föräldrarna upp för de unga ledarna med att upplåta en sommarstuga och medskick av mat och annat. Allt var mycket seriöst upplagt. Väl förberedda Bibelstudier stod de för var sin gång.

När de blev äldre och gick i Högstadiet kom de på att de borde göra något för att evangelisera, alltså ge vidare av sin kristna tro till sina kamrater och lärare.
Kassettband skulle spelas in och för att få in pengar till den kostnaden tog de kontakt med små församlingar i bygden, Fick skjuts dit av sina föräldrar, sjöng och spelade och tog upp kollekt som användes för "verksamheten" med banden. I Linköpings Pingstkyrka fick de hjälp med inspelningen och kopiering av kassettbanden.

De elever, som slutade Högstadiet, samt rektor och alla lärare skulle ha var sitt band, som innehöll sånger, små betraktelser eller personliga vittnesbörd. Här fanns ytterligare några kamrater som sjöng och spelade och fanns med på möten ute i bygden då pengar samlades in för att täcka kostnaden för banden  Naturligtvis ställde alla föräldrar upp helt gratis, glada över att ha iderika  barn med framåtanda, människokärlek och tro på att det de gjorde var viktigt.
 Jag tror att två av tjejerna, Kerstin Hage och Liz Tonmyr, gick på Gymnasiet i Motala men deltog med liv och lust i arbetet med kassettbanden och i övrigt.

Tro inte att banden delades ut hur som helst!
Nej då! Varje band inlindades i fint papper. Vackra band med rosett och namn på varje paket fixade de och när avslutningsdagen kom så ordnades noggrant med utdelningen av de små fina paketen.

Under sin tid i Högstadiet tog de också kontakt med alla Kristna Skolgrupper i hela Östergötland. Inbjöd dessa till en helg i Borensberg och Salemkyrkan. Församlingen och föräldrar ställde upp med matlagning och logi för de ungdomar som kom. Tyckte att jag i dag hörde att det rörde sig om ett 80-tal.
 Sångövning och offentlig Gudstjänst i Salem där ungdomarna sjöng och deltog på olika sätt.

Motala Kommuns olika kyrkor hade vi den tiden en anställd Skolpastor, som betydde mycket i dessa sammanhang.Skolpastorn träffade en gäng i veckan ungdomarna och detta höll dem samman och de fick hjälp med både ett och annat för att förverkliga sina fina ideer.Skolpastorn var självklart involverad i denna stora sammandragning av elever från olika platser och var med i sammankomsterna i Salem. På väg till Borensberg i går så pratade Elsemarie åter om vad församlingen i Salem, Borensberg betytt för hennes egen utveckling. Ungdomarna kände att de var betydelsefulla och älskade och detta satte sina spår.

De deltog också med ideer och använde sin kreativitet i skolans julfester där fina uppträdanden och tom auktion fanns med. Det senare för att få pengar till den kommande skolresan. Deras lärare, Britta och Berit, hade säkert många, både roliga och oroliga timmar med denna klass, till största delen bestående av flickor. Men samarbetet mellan lärare och elever fungerade mycket bra.

Så många minnen som väcktes till liv denna dag!!
 Huvudpersonen, Gunnel, höll själv i sin fina fest och full av beundran iakttog jag hennes suveräna koll på allt för här hade inget lämnats åt slumpen.och varje gäst blev uppmärksammad. Hon kunde också helt lugn och samlad tala om sina fina föräldrar som hon  fått följa till graven på senare år och om sina morföräldrar och deras betydelse.

Nu har tiden runnit iväg igen och jag är så tacksam för en underbar dag och alla minnen som nu följer mig när jag går till nattens vila.