 |
| Sven, 2 år är med till sjukhuset där hans goa, snälla morfar vårdas. Ett knappt år senare var han död. |
I dag, förresten, fick jag SMS:" Så bra det är med din blogg. Nu har jag ringt och gratulerat"
Jag skrev i går om en vän som har födelsedag i dag och den som SMSade till mej blev påmind.
Jaa, alltid till någon nytta, min blogg!
Bara EN matgäst i dag. Skjuts till Träningen. Handlade på hemvägen. Fastnade vid hemkomsten i ett långt inlägg på FB. Tog alltför lång tid men jag lärde mig en del.
Telefon från en bloggläsare och vän, som bor nära Malmö och som skulle få besök i dag. Det blev ingen färd till Malmö, tyvärr.
Egentligen ett fall av missförstånd. Nu ser vi fram emot ett nytt tillfälle, inom kort.
Hur har det gått med att säga farväl till julen? Joodå, i morgon blir det slutfört!
I torsdags då jag var på husgrupp talade vi om att en människa består av Ande, Själ och Kropp.
I dag kom jag att se ett foto på vår lille Sven, två år och vår pappa Edvin, Svens morfar. Han dog månaden innan han fyllde 58 år, Han insjuknade i cancer tre år tidigare.
Deprimerad fick han tillbringa, 2½ år innan slutet på S:T Gertruds Mentalsjukhus i Västervik.
Sista sommaren han levde var Sven och jag hemma på sommaren och besökte pappa på sjukhuset. Då togs detta foto, som jag ska få med på kvällens blogg.
På Husgruppen berättade jag om att mamma, efter pappas död, fick ett brev från en man, som jobbat på sjukhuset och blivit god vän med vår pappa, som var sjuk i själen och ej alltid hade kontroll över sitt tal.
Brevskrivaren berättade om hur han på kvällarna ibland gick in till pappa och hur de bad och tackade Gud och sjöng läsarsånger tillsammans.Pappa och mamma tog emot Jesus i sina liv redan som nygifta och hade fortsatt detta kristna liv genom åren. Pappa älskade att sjunga låtar ur sångboken Andliga Sånger. Han var söndagsskollärare och han älskade Jesus.
När han blev inskriven på sjukhuset hade han Bibeln och en "Jesustavla" med sig. Dessa fick han ej ha kvar. Men Gud är god och, som pappa ofta sjöng:" Mästaren från Nasaret alltid, alltid någon utväg vet." Han visste att den där pingstvännen som jobbade på pappas avdelning skulle få bli ett Guds redskap! Sådan är Gud!
Nu hade alltså denne troende vårdare och pappa små möten på kvällarna. De sjöng och talade om sin tro och tackade Gud tillsammans, Vårdaren berättade hur glad pappa då var.
Anden var levande! Den kunde inte sjukdom eller drogmediciner komma åt. Det fungerade, livet med Jesus!
I frid flyttade han hem till Gud, trots sjukdom i både kropp och själ.
Vad brevet betydde för mamma och oss syskon är ej svårt att förstå.
Med denna solskensberättelse avslutar jag bloggen för i kväll. Sov Gott alla bloggläsare! Eller, ha en bra dag , ni som läser i morgon.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar