Tisdag 6 augusti 2013. Grillfest. Besök i Gasa.1977.

Idag blev det grillfest hos dotter och måg. Störst uppmärksamhet fick den fem veckor gamla tösen, som var med på grillfesten hos farfar och farmor. Nu har jag 18 barnbarnsbarn. Hitintills kan jag namnen på dem och deras föräldrar. Något jag är mycket tacksam för. Det är så roligt att träffa dem. En familj var inte med på grund av semester. Maten som bjöds var, som alltid, superb!
Ett av barnbarnen skjutsade mig hem. Tycker inte det är så länge sedan vi njöt av att höra hans stilla funderingar och väl genomtänkta kommentarer vid middagsbordet då Georg och jag hade besök av hans familj. Han var då i femårsåldern.

På TV pratade man i kväll om en konkursdrabbad  Friskola i miljardklassen. Nu ska regler och lagar ses över för att,  om möjligt, förhindra sådant i framtiden. Kontrollen före beviljande av skolstart ska förbättras, bl. a.

Så går jag tillbaka till år 1977 och vår resa. Är kanske ej så kul att läsa om, men det blir en liten dokumentation för Elsemarie. Jag berättade tidigare om att vi kommit till Gasa. Georg var väl hemmastadd där och hade vänner som välkomnade honom eftersom han så ofta han kunde tog med sig resenärerna dit.Där träffade vi en svensk man som i 15 månader varit chef för UNWRA
 I mina anteckningar står det att efter 1967 kom 340.000 flyktingar till Gasa. Här hade FN gått in med hjälp. Nio sjukvårdkliniker, varav en var svensk gav mödravård, barnavård och familjeplanering.Sjukhusvård gavs i Israel. 75.000 barn var elever i de 131 skolorna som fanns.Av dessa fanns en skola med hjälp från "Frikyrkan hjälper" i Sverige. Där blev Elsemarie fotograferad i kemisalen. Egyptisk läroplan i skolorna eftersom Egypten administrerade området fram till 1967.Tjugu år tidigare var det 80% pojkar och 20% flickor i skolan. Nu, år 1977, 50/50.

  Det görs mycket för att hjälpa men ändå kände man att det skulle behöva göras mer.
Vi åt god fisklunch i en stor matsal.
Genom Negevöknen med sina sädesfält och apelsinodlingar kom vi så till Berseba, Universitetsstad och utbildningscentra för hela Negevregionen. Stor industristad.Alla salter från Döda Havet förs hit.
 Vi åkte vidare till vårt bokade "Hotell Masada" i Arad en , i alla fall då, ensligt belägen plats, men med fina rum och god mat.
Det blåste fruktansvärt den kvällen och det ven genom otäta dörrar, fast det var ett nytt hotell.Elsemarie, som hade läxor med sig räknade där några tal, minns jag.
Nästa dag är söndag och färden går till Döda Havet om vilket jag berättar i nästa inlägg.
För nu är det dags att sova igen efter en rolig dag, då jag också hann med att plocka tre liter hallon i min lilla trädgård. Så jag avslutar nu med tack till Dej Gud,som står oss bi, dag efter dag. Är SÅ tacksam för allt! Amen!