I dag ska jag säga hej då till ännu en som ska lämna sitt föräldrahem för att dra ut i livet och fortsätta på egen hand. När det var dags gick jag för att ta en fika med smörgåstårta tillsammans med Filip. Tobias hade på morgonen åkt på fotbollsläger, föräldrarna på sina jobb, så det blev bara vi två vid fikastunden med den medhavda smörgåstårtan. Föll sig naturligt med en sådan eftersom det är något som Filip aldrig tröttnar på. En liten avskedsgåva och en stor kram avslutade besöket. Visst kom det en tår, konstigt annars. Vi har varit tillsammans sedan han föddes, bott i varandras närhet och jag i min ensamhet fick genom de här tre sista barnbarnen skingra tankarna när saknaden efter min älskade Georg var svår. Men naturligtvis är det så här det skall vara. Livet fortsätter och jag är så tacksam att jag fått vara med så länge. Nu finns bara ett barnbarn av fjorton kvar i sitt föräldrahem. De övriga är sedan många år "utflugna."
Nu ska Växjö, där Linn bedriver studier sedan två år tillbaka bli vistelseort också för Filip ett år framöver. Innan de tre åkte iväg lämnade de in Isak till mej för det fanns inte plats för honom i bilen. Så nu har jag en kompis över helgen. Ska strax ta den sedvanliga kvällspromenaden.
I Jerusalem år 1977 fortsatte vi våraintressanta besök. Nu hade turen kommit till Tempelplatsen och vi besökte den pampiga Klippmosken med sina vackra fönster och äkta mattor. Utanför fanns en mängd skor. Alla måste ta av skorna före inträdet. Några problem med detta finns inte.
Efter det besöket gick vi till Klagomuren, judarnas heliga plats vid muren,vördad som den sista resten av det sista templet och en viktig böneplats. Vi gick ut genom Stefansporten för att där hämtas till vårt hotell för middag och nattlig vila.
Som jag tidigare berättat har jag Isak här och nu är det tid för honom att sova och han ger mig ingen ro så därför säger jag Godnatt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar