Det var länge sedan jag var i kyrkan men i dag gick jag dit. Jag är så tacksam för att Gud finns med mig alla dagar och att jag kan prata med Honom när som helst. Därför kan jag vara hemma och ha denna gemenskap med Gud och med andra som jag pratar med och ber tillsammans med. Den församling jag nu tillhör är stor och man försvinner lätt i mängden. Därför är det bra med de grupper som kallas husgrupper och där antalet personer rör sig omkring ett tiotal. Där efterfrågas man automatiskt om man ej synts till på ett tag. För gemenskapen har ju också en viss betydelse även om jag anser att relationen med Gud är det viktigaste och att man i familjen ber tillsammans.
Ja sedan gick dagen och efter en god middag hos dotter med familj fick jag så åter säga farväl till Filip, som tidigt i morgon bittida åker tillbaka till Växjö. Det gör lite ont även i ett mormorshjärta när man ska skiljas. Så många år som vi har hållit ihop och bott nära varandra. Pappan sa i kväll att han är glad över att de två som lämnat hemmet ändå bor i samma stad och i det instämmer vi. Jag minns när Filip började på Dagis och var så ledsen när mamma eller pappa gick därifrån. Då hände det att personalen hämtade storasyster Linn på en annan avdelning för att han skulle få vara i hennes närhet så han blev glad igen.
Nu säger jag tack för i dag och ska sova för att i morgon ta kontakt med firman som säljer frysboxar så jag åter kan få ordning på den delen av livet. Sov gott! Gud är god! Amen!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar