En lat dag. Igen! År 2013. Lite om år 1967.

                 0 grader i dag också. Hade stora planer för dagen men kände redan i morse att jag var lite hängig, så det blev alltså en dag utan att något synligt blivit gjort.
I går skrev jag ingen blogg men jag var på 50årsfest i vår Husgrupp.Mycket god mat och tårtan jag gjort var också god. Trevligt att mötas till fest ibland.
Tidigare i går hade jag ringt till en Secondhand affär i stan för att tigga skor och kläder. En av mina Bosniska väninnor har besök av en kusin och ska ta det med på bussen hem till sin by för att dela ut till behövande.
I dag fick jag det hem till mig och det ska nu hämtas här f.v.b. till Bosnien. Även om kriget är slut så har de ännu viss fattigdom.
I samband med klädleveransen så blev det tillfälle att bjuda två män på middag vilken jag i god tid förberett.

Nu har kvällen kommit. Isak har gått hem. Allt är tyst och stilla. Jag mår så där i kväll. Trodde att jag var helt OK men ,som så många andra denna vinter, så drar det igång igen. Fryser, trött, lite nys och hosta. Värst är tröttheten, för jag orkade ej gå till stan i dag heller, fast jag har ärenden dit. Nu hoppas jag att jag är bra i morgon.

När jag avslutade förra bloggen lovade jag att berätta om vår Europasemester sommaren 1967. Barnen började bli stora och vi tyckte att vi borde ta en långresa med dem medan tid var.

I en Opel Caravan får det plats både barnvagn, tält,husgeråd, gasolkök och resväskor.Barnvagnskorgen placerades i bagageutrymmets mitt och runt denna packades så det övriga. Inga problem.

Det var alltså hela familjen, utom Sven som startade resan.Nu har jag pratat med de tre, som har vissa minnen. Vi åkte till Göteborg för att ta båt till Amsterdam. På väg till båten hämtade vi Sven någonstans på vägen när ungdomsgänget från Örebro kom hem från sin Frankrikeresa.
Från Amsterdam var det inte långt till Haag och det var där vi tillbringade dagarna i Nederländerna.Undrade just varför jag inte har några foton från den resan, men det måste vara så att det bara togs diabilder och de finns i källaren. Förresten hur får man foton av diabilder? Om jag kommer på det så ska jag visa något foto senare. Vi badade i havet, lagade vår mat på gasolköket, åt massor av de härligaste tomater. En natt upplevde jag mitt livs värsta åskväder och var inställd på att det kunde vara min sista natt i livet. Senare fick jag veta att söderut så är det vanligt med skarpa knallar när åskan går. Det märkliga var att den ½åriga Elsemarie, sov hela den natten, den enda , annars vaknade hon varje natt vid något tillfälle.
På kvällarna tog vi en tur in till Haag och beundrade alla fina gardiner,som hängde i fönstren , märkligt  att man också kunde se rakt in i vardagsrummen genom de stora fönstren. En dag  gjorde vi i ordning en kaffekorg och trodde att vi skulle kunna ge oss av ut på landsbygden och sätta oss i någon skogsglänta, men se det var bebyggt hela vägen och jag tror att vi fick ta vårt fika när vi kom hem till vår härliga campingplats.Sedan den dagen förstår jag  holländarna, som flyttar till Sverige och njuter av vår natur.
Vi åkte vidare mot Belgien och tältade i Bryssel. Till Frankrike kom vi ej så nu har jag kvar att åka till Paris, där de övriga i familjen varit och "någon ordning får det väl vara", som han vid ett lämpligt tillfälle sa, kommunistledaren Hermansson.

Vi åkte hem genom Tyskland. Var i Köln och den mäktiga katedralen, i Hamburg med alla sevärdheter och bilade så genom Danmark och kom den 27 juli, efter nästan tre veckors resande till Figeholm, där vi gav mormor presenter och stannade ett par dagar innan vi åter var i Örebro och återupptog arbete och studier.
Minns att vi på en gata i Hamburg träffade en familj, som vi kände igen från vår kyrka i Örebro. Sådant är ju alltid lite roligt. Särskilt när det händer när man är utomlands.

Tacksamma och glada att allt gått bra var vi åter i Örebro och Varberga.
Nu blir det sängen direkt, så får morgondagen bli, som den blir. Tack för i dag, Gud! Sov gott alla bloggläsare!