Joodå, i dag blev det besök i kyrkan Är så glad att jag känner mig bättre och bättre.Nu har det gått sex veckor och det är ungefär den tid det brukar ta för att jag ska bli bra från förkylningar. Allt är i sin ordning och jag är tacksam.
Fick skjuts både till och från kyrkan. Vad kan man mer begära!!!!
I går hämtades jag till en trevlig födelsedagsfest, då hustrun till ett av mina barnbarn firade sin 31årsdag. Vi åt på en libanesisk restaurang och jag njöt av den goda maten, som påminner mycket om maten man får i Jerusalem. Det är bara det att jag äter alldeles för mycket av det goda.Men man mår bra av den annorlunda kosten. Roligt är ju också att träffa personalen som, åtminstone till en del, är från Mellanöstern,när man har Kerstin i sällskap och hon tilltalar dem på arabiska. De tittar på henne:"Kan du arabiska?" Joodå, det sitter kvar fast det är flera år sedan hon bodde i Palestina
Märkligt med språk. De bara finns där även om man inte talat det på ett antal år.Det är som att cykla, köra bil eller simma.
På Nyheterna i dag kan man höra om en förfärlig brand i Brasilien. Inte så långt från Porto Alegre där min syster IngaBritta hade sitt pojkhem.I en nöjeslokal med många människor omkom mer än 200 människor.
Så tragiskt! Berodde tydligen på flera olyckliga omständigheter.
I min förra blogg berättade jag den glada nyheten att Sven, Kerstin och Ulla fick en lillasyster, som fick sitt namn efter Georgs mor, Elsa, Maria, av kompisar kallad ElsaMaja. Georgs mor dog när han föddes.
När jag i dag pratade med Ulla påminde hon mig om hur Kerstin och hon i mycket god tid ordnade med kläder,salva, puder, blöjor m.m.Allt i prydliga högar i ett för ändamålet avdelat skåp. Den flätade babykorgen ställdes framför det låga, men mycket stora, fönstret i deras rum, bäddad och klar. Dockpojken Jan fick ligga i den de sista väntans veckorna. Att fönstret var så lågt gjorde att förbipasserande kunde se in och Ullas stolthet nådde sin kulmen.
Nu blev det ju ingen lillebror, men en lillasyster var lika välkommen. Ulla berättade att hon, under den tid hon ensam fick stå för bönerna till Gud med önskan om en lillebror, hade för vana att innan hon åt upp en pepparkaka , som vanligt knackade den i tre delar för då fick man önska något och den önskan skulle absolut gå i uppfyllelse. Hon var så inne i detta så lång tid efter lillasysters ankomst fortsatte hon med detta, av bara farten!
Nu var det ju så att jag hade i september månad börjat på Folkhögskolan och det var ju en aning bekymmersamt till en början
Elsemarie föddes den 12 januari och skolan hade nyss börjat efter jullovet.Jag vill minnas att jag redan efter tre veckor åter var i skolan.Under tiden på BB hade jag haft det stora nöjet att plugga matte och den första dagen jag var på skolan var en lördag, då vi hade provräkning. Vanliga skolor hade fritt på lördagar så Elsemarie var i gott förvar hos syskonen. Rektorn, som också var mattelärare, såg att jag var klar och kom till min bänk och konstaterade att jag hade rätt på alla tal och sa till mig att gå hem till Elsemarie. Provräkningen var lördagens enda lektion.
Så blev det februari och den åttonde kom mamma på besök. Elsemarie och jag mötte vid tåget.
Från den stunden var kärleken dem emellan oåterkallelig.
Nu blev det lättare för mig att vara med i skolan. För den månatliga ersättningen gällde att om man var frånvarande räknades den, eller de dagarna bort men å andra sidan räckte det med att vara närvarande bara en enda timme på en dag , för att lön skulle utgå. Naturligtvis såg jag till att vara med åtminstone en eller ett par timmar dagligen. Jag läste medan jag ammade och gick till skrivningarna och klarade mig bra. Nu skötte mamma hemmet. Tvätten fixade Georg, som vanligt. Sköta maskiner ,det är roligt, det, och han manglade också.
Den19 februari tog mamma tåget till Södertälje, för att var hos Christer medan föräldrarna åkte till Kanarieöarna för semester. I mors dagbok står det att Christer fått körkort den 24 februari."Ute och åker i kväll."Nästa dag kom en kusin till Christer på besök. "Pojkarna åkt till Mörkö och stannar där i natt". Tänka sig så roligt det måste ha varit för Christer att kunna ta en åktur.
Den 2 mars återvände hon till Örebro och glad var jag. Mamma skötte allt och jag kunde vara i skolan. Passade in amning och lektioner. Jag stortrivdes.
Mamma stannade till den 22 mars. Sedan blev det dagmamma som gällde. Frun till Georgs nära arbetskamrat Erik tog hand om lillan och på lunchrasten åkte jag dit och ammade och fick ofta lunch där. På skolan hade man överseende med att jag var frånvarande ibland och lönen var säkrad eftersom jag såg till att aldrig vara borta en hel dag. Elsemarie låg på sin bädd i en banankartong i baksätet. Morrisen började bli skraltig men rullade fortfarande.
Nu vet jag inte hur mycket jag skrivit men hur som helst så säger jag att detta var allt för i dag. Nu tackar jag Gud för en härlig dag i kyrkan och även här hemma. Jag har det så bra och Gud, Du är bäst! Amen!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar