Ingen skrivare, ingen träning,ingen sol,2013.Åter till 1966.

         Minus 7 grader, och solen uteblev,trots TV löftet. Förberedde lunchen.Potatismos och stekt strömming. Hade fisken varit köpt i Örebro, skulle jag ej skrivit om den. Men den var sååååå god för den kom från min barndoms sjö, Östersjön. Jag har tidigare berättat om vår snälle fiskargranne,boende i samma hus som vi på den tiden och all fisk vi fick. Nu är en av hans döttrar, boende utanför Oskarshamn, fiskarhustru, och min syster Stina åker dit och köper nyupptagen strömming, lägger i vatten,  fryser ner och så har jag möjlighet att någon gång ha tillfälle att få ta del av denna läckerhet.

Arbetslusten försvann med förkylningens ankomst för en månad sedan och jag väntar ständigt på att den på nytt ska infinna sig.

Åter till år 1966. Den 27 februari var jag i Stockholm och vinkade av Stina när hon i  Frihamnen gick ombord på MS Peru, med destination Buenos Aires. Grått och dimmigtvar vädret. Tre passagerare åkte med från Stockholm. Lasten bestod i övrigt av pappersprodukter.

Jag minns hur ledsen jag var när jag tog tåget tillbaka till Örebro. Vi hade ganska ofta haft besök av Stina och saknaden skulle bli stor.
Eftersom Stina skrev dagbok, så går det att se hur den långa resan fortlöpte.Den 19 mars blev hon av Överstyrman uppkallad till kommandobryggan för att se hamninloppet och "Limhamnsgubben".
Där, på berget Corcovado, står den berömda Kristusstatyn,38 meter hög. Huvudet väger 6 ton. Hon undrade varifrån ordet Limhamnsgubben kom. Jo, statyn är gjord av cement från Limhamn i Skåne.
Båten var ju på väg till Buenos Aires och gick ej in i hamnen i Rio de Janeiro, som då var Brasiliens huvudstad.Passagerarna hämtades med en mindre båt in till hamnen.IngaBritta hade åkt dit för att möta.Efter ett par dagars uppehåll i Rio tog de flyg till Porto Alegre.
På IngaBrittas pojkhem fanns nu en blåsorkester och de spelade på Stinas välkomstmöte.
I mammas dagbok står det att mamma den 2 maj fått brev från Stina.

I Örebro hade barnen funnit sig tillrätta i sina olika skolor. En dag på våren hade vi besök från Lesjöfors då Ullas klass gjorde en liten skolresa för att hälsa på. Efter utflykter i stan följde alla med hem till oss, där jag bjöd på korv och mos.Roligt för oss alla att få träffas igen.
När sommarlovet kom åkte jag till Lesjöfors för att ta hand om affären.Jag bodde i Saron.Nu fortsatte förhandlingar, som pågått lång tid,om försäljning av affären. Två målare, som jobbade tillsammans ville köpa.
Till slut skrevs erforderliga papper på och Georg och jag var med vid inventeringen och så   var vi Örebroare på riktigt.
Den sommaren hade Örebromissionen ett läger för ungdomsledare i Sälen och Georg var där en hel vecka. Barnen och jag var med ett par dagar på slutet innan vi, hela familjen åkte till Norge för en veckas semester.
Våra släktingar bodde i en villa i Kristiansand dit vi såsmåningom anlände med en bil som ej fungerade tillfredsställande. På grund av detta blev vi kvar där hela semesterveckan, för reservdelar måste skickas efter från Sverige och det tog sin tid. Vi hade en fin vecka i deras stora , fina, villa med utsikt över inloppet till stan.
I slutet av September var jag i Lesjöfors för att slutföra arbetet med affären. Jag bodde hos vår affärsgranne,som övertagit vår villa och jag hade den 30 September bott där min sista natt för att samma dag för gott återvända till Örebro. Gunnar, mannen i huset,var på sjukhuset i Karlstad sedan några dagar.Denna morgon ringde de från sjukhuset och meddelade att Gunnar avlidit. Han var bara drygt 50 år. Jag kan aldrig glömma den stunden.Karin ordnade med hjälp till sin affär och jag stannade till sen eftermiddag, då jag omtöcknad åkte till Örebro. Vi hade varit affärsgrannar sedan 1954 och haft mycket roligt tillsammans.
Deras son bor nu i "vår" villa i Lesjöfors.

Min tillvaro kom att ändras påtagligt detta år.Därom berättar jag nästa gång.Tur att man vet så lite i förväg, ibland. Å andra sidan kanske man hade haft glädje av att veta lite mer, ibland.
I morse läste jag ett ord,som jag nu ger vidare:"Jag lyfter mina ögon upp till bergen.Varifrån skall min hjälp komma?Min hjälp kommer från Herren, som har gjort Himmel och jord. Herren är den som bevarar dig Han är ditt skydd på din högra sida." Amen.Gud sviker aldrig.