SOL,SOL, strålande sol 2013.Örebro 1966.

           What a day! Solen strålar och det är minus 10. Planerat för dagen var, att mina två väninnor, som jag då och då träffar för lunch och umgänge, följt av  fina samtal resten av dagen, i dag skulle vara mina gäster.
Rotmos skulle det bli i dag var det tänkt. Men förkylning m.m. gjorde att jag i morse fick återbud så nu har vi det roliga kvar till en annan dag. Förmiddagskaffebesök fick jag i alla fall när barnbarnets hustru , med deras lille son Anton kom hit, sedan de lämnat storasyster på dagis.Jag älskar dessa bsök och bjöd på hembakat matbröd med smör och ost till kaffet.Allt efter egen önskan. Den mamman älskar kakor men avstår i dag.

Efter besöket tog Isak och jag en promenad i det vackra vintervädret. Första promenaden på länge för min del.Det knastrade när man gick på den lagom snöiga trottoaren och mina tankar gick till barndomens kalla vintrar med 20-30 minusgrader på 40-talet, då det också knastrade under fotsulorna i den vita snön.

Jag förflyttar mig till år 1966 i Örebro. Att affären till slut blev såld var bra för det hade varit ett besvärligt år med detta åkande, för att inte tala om hur svårt det är att sköta en rörelse på avstånd.
Att söka ett arbete var för mig nödvändigt. Det var ont om lärare och jag fick genom lärarförmedlingen ett par kortare vikariat.

En kväll skulle jag hämta Ulla hos en kompis i nästa trappuppgång. Jag hade ej träffat föräldrarna tidigare, men nu kom vi att prata en del. De var,liksom vi, inflyttade från annan del av landet. Mannen studerade ,minns ej till vad. Jag berättade om att jag gärna ville bli lärare och om vår affärsförsäljning och flytt.
Han uppmanade mig att ,som han själv gjort, gå till en yrkesvägledare på Arbetsförmedlingen. Jag fick chefens namn och ett "lycka till". Ringde och fick tid för samtal hos denne trevlige man, som väl förstod min önskan och föreslog en resa till AF i Västerås där jag skulle testas tillsammans med andra.

En dag satt jag på tåget till Västerås. Sov över hos Marianne,vår tidigare barnflicka, och hennes fina man för att klockan åtta nästa morgon infinna mig på  Arbetsörmedlingen. Tillsammans var vi åtta personer,som satt där.
Jag har inga klara minnen av precis varje delprov, men tyckte att det var roligt. Ett par prov minns jag dock mycket väl och om dessa ska jag berätta. Det satt en person " i katedern" och kollade oss under de få minuter varje prov fick ta och sedan delades det ut nya papper undan för undan. Vid något tillfälle  fick man möta en psykolog, tror jag det var och då fick man några olika bilder för att sätta samman till en "berättelse", vilket beredde mig med min medfödda fantasi ett stort nöje. Det prov jag minns allra bäst var dock när ledaren  delade ut var sin låda, med åtta fack i varje, till oss var och en. Det hade med teknik att göra och eftersom jag är medveten om min oförmåga i den vägen, så bestämde jag mig genast för att inte befatta mig med denna utan bara sitta av tiden. Efter en stund kom ledaren till mig och frågade viskande varför jag ej gjorde något. Jag viskade tillbaka att jag varken kunde eller ville.De andra hade redan fått klockor att ringa och satt ihop andra saker, medan det bubblade av skratt inom mig, när jag iakttog dem.Jag var trygg i min situation att inget kunna i den vägen.Visste  att jag hade andra kvalifikationer, som kanske inte de hade.
I första facket låg en packning till en kran och ledaren frågade om jag visste vad det var. Jag svarade rätt och hon sa att jag skulle sätta i den så att "jag skulle få NÅGON poäng", varpå mitt svar blev att jag inga poäng ville ha.
Efter två dagars manglande kom jag, med svår huvudvärk, åter hem till barnen.Glad och förväntansfull.
Och tacksam till Gud för Hans omsorg. Han sviker aldrig.
Nu skulle jag få träffa mannen på AF i Örebro. Då fick jag veta att det från Västerås hade meddelats att " ett flertal yrken står till hennes förfogande, dock bör hon avhålla sig från tekniska sådana". Minns nu att proven i teknik också omfattade att på ett papper hantera kugghjuls gång o.s.v., vilket naturligtvis gav samma dåliga resultat. I övrigt hade det gått bra.I matematik låg jag bättre till än förväntat.

Allt detta ledde till att jag fick börja på Kävesta Folkhögskolas filial på Järnvägsgatan,viket var rena önskedrömmen. Studera och ha betalt för det!  Hösten gick och jag trivdes. Mamma hade jag inte träffat sedan vi var där i påsk och under hela sommaren hade vi inte varit i Figeholm.
I Örebro hade vi en del gäster, särskilt i juni vid årsmötesdags och så förstås den alltid välbesökta höstkonferensen, då "hela landet" samlades i Örebro och många vänner gästade hos oss. Mamma firade julen i Växjö och fick på Nyårsdagen skjuts hem till Högskulla.Denna jul fanns inte Stina i Örebro och våra vänner Jakobssons var hos vännerna i Enköping, tror jag.
I Örebro var det förstås julkalas lite här och var, som alltid. Vi hade många vänner.

Nu har jag givit en bakgrund till nästa år då nya, märkliga, saker händer  i vår familj. 
En skön kväll önskar jag er alla!

Jag måste tala om att mamma denna höst fick vatten, avlopp och vc indraget i sin stuga. Hon hade då bott där i 35 år och burit vatten i två hinkar uppför trädgårdsbacken.När inte pappa var hemma och innan vi barn var tillräckligt stora för att hjälpa till. Hon fick också sitt första kylskåp.
När det gällde vatten och avlopp fanns ett lån att söka. Det löpte räntefritt i 10 år och med 10 % avskrivning pr år , sedan var det klart.Mamma levde sedan i 24 år ytterligare.