Ransonering under krigsåren.

I dag har jag åter haft en skön hemmadag då faktiskt en del av det ogjorda blivit gjort. Känns bra. Avslutade dagen med att sortera video, som det finns en hel del av. Jag hade en hel hög som låg på soffan i TVrummet. Jag läste på titlarna. Och mindes alla gånger vi suttit och tittat, barnbarnen och jag. Vartefter de kom in i lämplig ålder.När de första försvann kom det nya så jag kan försäkra att jag sett en del av de banden åtskilliga gånger. Kunde ej låta bli att peta in ett band om "BAMBI" i kväll. Så medan jag sorterade så tittade jag på denna gulliga film ännu en gång. Barnet i mig finns kvar.

Har haft kaffegäst och pratat en del. Passar bra att få besök av en ensam när man själv är det.Jag är intresserad av människor. Mitt valspråk, "Människan först," är så bra!
Men nu ska vi åter till krigsåren.
Vis av erfarenheter från första världskriget skötte riksdag och regering, enligt vad jag läst och vad de äldre talade om, situationen på ett bra sätt. T.ex började ransonering av livsmedel mycket snart efter krigsutbrottet.
På varje ort fanns en s.k. Kristidsnämnd. Dit fick man gå och hämta kuponger.Först fick man ett Personkort som var numrerat. Detta var högst personligt och utan det fick man inga ransoneringskort. Det klipptes en kupong från personkortet varje gång man skulle ha ett nytt ransoneringskort. Dessa var många. Varje kort hade sin bokstav och gällde för en viss vara. T.ex. hade mjöl och bröd beteckningen V.Socker H,fläsk och kött G,smör och margarin M,kaffe och te B, tvätt och rengöringsmedel D, Textilvaror TX,skor SK. Dessutom fanns beredskapskuponger och växelkuponger. De senare användes på matserveringar och konditorier.Då klipptes en kupong från ransoneringskortet och man fick ett mindre kort med många små kuponger som i sin tur klipptes i den mängd som var bestämd för en viss maträtt eller bakverk. Kom just nu ihåg att ägg också var kupongbelagda.

När jag kom till Stockholm och började arbeta i en Färghandel, där vi sålde en hel del tvättmedel minns jag att chefens fru lät mig skicka hem tvättmedelskuponger, som vi då hade fått in från våra kunder, till min mamma och i stället fick hon äggkuponger tillbaka för mamma köpte ägg av en bonde men hade behov av tvål och tvättmedel. Egentligen så fick man ej använda lösa kuponger, men
inte alla var så noga.Ransoneringskorten var väldigt viktiga att ha med sig när man reste bort någonstans.

Ja nu vet ni hur det var på "förnödenhetsfronten". Jag minns hur jag många gånger var på Kristidsnämnden i Figeholm och hämtade ransoneringskort. Bakom det hela stod Statens Livsmedelskommission.

Nu avslutar jag detta inlägg med många hälsningar till er ,som orkat läsa hit.
Vi hörs igen. Är det någon som vet mera om krigsåren så tar jag gärna emot sådan upplysning. Sov gott när ni kommer så långt.
Hälsningar Ruth.