tisdag 21 februari 2012

Nu börjar vi om i Figeholm.

För ett tag sedan nämnde jag något om andra världskriget och skrev att jag skulle återkomma. Hallå! Här är jag. Jag var tolv år. Året var 1939. Vi hade nyss fått radion som min sextonåriga bror köpt för lönen han hade i speceriaffären. Jag har inte minne av själva krigsutbrottet men jag såg ju de stora rubrikerna i Oskarshamns-Tidningen. Vad jag däremot minns är alla konsekvenser. Och oron.

Min bror minns att strax före krigets början blev många inkallade. I Figeholm var det folk ute dagar och kvällar. Träffades och pratade. Vem skulle bli inkallad härnäst?
Jag minns ordet mobilisering och jag var så rädd för att pappa skulle iväg. Det dröjde dock för hans del men det kom en dag då han också fick inkallelseorder. Min bästis, vars pappa var sjökapten var givetvis särskilt orolig.Men det var en allmän oro och det pratades om kriget, mer eller mindre, överallt.

Om andra världskrigets början och slut och när olika länder angreps går ju att läsa om lite överallt så jag ger mig ej in på den biten utan berättar bara hur jag som barn upplevde det och hur jag tror att vuxna berördes. Min brors svåger åkte till fronten i Finland och stannade där ett helt år. Kom skönt nog välbehållen åter till Sverige. Mamma var med i finlandsgruppen där samhällets kvinnor samlades och stickade varma strumpor och vantar, som skickades till finska soldaterna.

Som jag minns det så gick livet i stort sin gilla gång. Människan har ju en viss anpassningsförmåga så när det började märkas att varor inte fanns i obegränsad omfattning så var man ändå glad över att vi ändå hade det så bra jämfört med de krigförande länderna. Värsta skräcken kom när Tyskland den 9 april 1940 ockuperade
Norge och Danmark. Jag ryser än när jag tänker på det. Våra grannar! Den ockupationen varade tills 1945 då Tyskland kapitulerade. Jag pratade nyss med min bästis från skoltiden och fick veta vad hennes pappa sysslade med under krigsåren men jag sov så lite natten som gick så jag känner mig för trött för att skriva mer i kväll. Hoppas att ni har överseende med både det och annat som kan ha blivit lite galet. Jag skickar iväg det som det är.I nästa blogg blir det mera om krigsåren.

Varma GODNATTHÄLSNINGAR till er alla från Ruth.






Varma godnatthälsningar till er alla. Det

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar