Krig och kalla vintrar.

Jag skrev tidigare något om första världskriget, det jag kom ihåg av mammas berättelse men också om att ett andra världskrig utbröt tjugoett år efter att det första slutade. Året var nittonhundratrettionio och jag var då tolv år.
Även om vi i vårt land blev skonade så påverkades vi stort. På flera sätt.

Men det ska jag återkomma till en annan gång.
Som jag tidigare sagt så är kyla något jag inte gillar. I dag har vi 16 grader minus utanför fönstret. Jag minns med förskräckelse de kalla vintrarna 40,41 och 42. Vi hade en kilometer att gå till skolan. En dag minns jag särskilt. Det var 30 grader kallt. Mamma ringde till magistern och frågade om mina yngre systrar och jag kunde få stanna hemma på grund av den stränga kylan. Den läraren var s.k. tillsyningslärare och mycket sträng. Svaret blev, till vår förvåning "NEJ" och därmed var saken avgjord. Jag tror inte att långbyxor för flickor var "uppfunna" då. I alla fall så frös vi . När vi kom till skolan stod magistern på den stora verandan där vi alltid ställde upp i tre led. Han tittade på oss och skrattade. Jag hade en grå jacka av mjukt tyg och där hade bildats frost under hakan men det såg han inte.

För att få veta mer om de kalla vintrarna ringde jag nyss till min bror.
Han var sexton år och arbetade i Speceriaffären i köpingen. Dit var det också en kilometer. Han kommer särskilt ihåg en morgon då det var minus 38 grader och han cyklade till jobbet. Mycket snö var det de där vintrarna, men vägen var plogad så det gick bra att cykla.

Jag minns att det var så mycket is i Kalmar sund så bilarna åkte från fastlandet till Öland. Min bror berättade att fartygen fastnade i isen långt ifrån hamnarna och en båt han särskilt minns låg fast utanför Blå Jungfrun, den stora ön i Kalmarsund. Dit körde man med bil med förnödenheter de behövde och det var säkert flera fartyg som delade deras öde.

I skogen nära vårt hem fanns kolmilor. Det luktade så gott ifrån dem och de lyste upp himlen. Där framställdes drivmedel till bilarna , som var gengasdrivna.
Har ej riktig koll på det där men ska höra med min bror om han vet mera. Det var mysigt med de där kolmilorna på något sätt . Skenet och lukten.

I Figeholms Bibliotek finns handskrivna "böcker", skrivna av en figeholmare som berättar om de här åren. Hur han satt med överrocken på när han skrev,så kallt var det. Jag skrev inte dagbok på den tiden. Önskar nu att jag gjort det. Mammas dagboksskrivande började 1941 men hennes dagböcker förvaras i föräldrahemmet hos min yngsta syster(som jag just SMSade för att få veta årtal). Kanske jag senare har mera att berätta om de där åren då det var både krig och kallt.

Nu kom mitt bloggande i kväll att handla mer om de kalla vintrarna än om kriget
men för oss som levde då är de där åren sammankopplade. Krig och kalla vintrar.

Nu ska jag få iväg det här och hoppas att inget strular. Till alla mina läsare
säger jag Godnatt. På återseende!
Här en "minnesvers," min favoritvers, från Psaltaren 32:8 "Jag vill lära dig
och undervisa dig om den väg du skall vandra.Jag vill ge dig råd och låta mitt
öga vaka över dig." TRYGGHET! Sov i frid!