Lite mer om Hasselås.

Ja så blev det kväll den här dagen också. I går och i förgår gnällde jag över sviterna av luftombytet eftersom jag var ute och reste över helgen.
Två dagar av trötthet, lättja och oföretagsamhet. Så märkligt detta är. I morse när jag vaknade var allt normalt. Glad och pigg som vanligt. Gladde mig åt den nya dagen och allt som väntade på att bli gjort.
Så ringde telefonen.Det var äldsta dottern,Kerstin som erbjöd mej lite sällskap på stan. Hämtades och det blev en trivsam dag med god lunch och en del inköp. Det hela avslutades med fika här hemma. Känner mej så nöjd.

Ni ,som läste mitt inlägg i går vet att jag berättade om den stora gården Hasselås. I bottenvåningen, som egentligen var som en stor källare , fanns det stora köket där maten lagades och brödet bakades i den stora ugnen insprängd i muren. Det fanns ju också vedspis med ugn, som var i användning från morgon till kväll.Innanför köket fanns ett stort rum som var skafferi där maten förvarades.
Väggarna i kök och skafferi var murade och mycket tjocka.

En kort trappa ledde till nästa våning. Där fanns bl.a. en orgel och en gungstol,
En gammal tavla på väggen där det stod:" Betänk livets korthet, dödens visshet och
evighetens längd." Det fanns nog mera som var intressant i det,i förhållande till övriga rum, lilla rummet. Där fanns ytterligare tre rum utöver kontoret på andra sidan huvudingången.

En lång trappa ledde till nästa våning med en stor hall och några sovrum. När min bror och jag pratade om det här i går sa han:" Jag låg alltid på trean." Själv låg jag på tvåan. Det var nämligen så att dörrarna hade tydliga nummer, förmodligen från militärhögskolans tid.Så fanns en stor vind där höstens skörd av äpplen förvarades.

På den stora glasverandan på husets framsida vankades det eftermiddagskaffe på söndagarna. Många ungdomar från andra gårdar i omgivningen gästade varandra på
söndagarna. Korna måste ju mjölkas även på söndagar, men utöver detta utfördes inga sysslor . Söndagen var en dag för avkoppling. Kanhända att Gud, när Han sa:
"sex dagar skall du arbeta men på den sjunde skall du vila" hade en tanke bakom denna befallning. Att människan behöver en dag i veckan för att vila från det vardagliga.

Det fanns (och finns förresten än i dag) en liten församling av människor som träffades till möten i det lilla missionshuset. Jag minns hur roligt det var att
få åka med dit för där fanns något som kallades strängmusiken och där sjöng ungdomarna av hjärtans lust. Gitarrer, cittra, mandolin spelades. Kommer inte ihåg om det också fanns dragspel. På söndagarna var det möte klockan elva och på eftermiddagen träffades man. Min bror och jag var ju mycket yngre än de andra men fick ändå vara med och dricka saft och äta av alla goda kakor som bakats till helgen.

Det jag nu berättat gällde tiden efter vår flytt från Lugnet till Figeholm, när vi hade lov från skolan. Men redan när jag var tre år och fortfarande bodde kvar i Lugnet fick jag börja i söndagsskolan. Mamma berättade att det en söndag blåste så förskräckligt så pappa ville inte gå ut. Jag var då fyra år. Jag tjatade och tjatade tills pappa gav med sig och gick den långa vägen till missionshuset. Han fick bära mig och ibland måste han gå baklänges i den hårda blåsten.(Pappa, förlåt!) På söndagsskolfesten läste jag denna vers: "Ett barn som fruktar Gud och lyder mor och far, det allra bästa hopp om all sin framtid har."
Jag minns den än i dag för att mamma berättade om detta många gånger.

Nu tror jag att en del av er redan lagt av så för att inte fler ska göra det ska jag nu avsluta med de varmaste hälsningar till er alla. Det blir mera framöver.
Känner mej så glad i kväll för att luftombytessjukan gått över.

Gud är en GOD Gud och finns alltid för att lyssna när vi ber. Och Jesus har faktiskt sagt:"Bed, så ska ni få. Vi provar!