"Dagen efter dagen efter".

Konstig titel kanske. Men absolut OK. Ni som läste gårdagens blogg märkte hur jag gnällde över luftombyte, trötthet, lättja osv. Nu tror ni kanske att det gick över tills i dag. Ingalunda! Men i dag har jag i alla fall, sedan jag sovit en timme på förmiddagen, tvingat mig till att baka både semlebullar och vanliga kaffebullar.
Klarade det, tack o lov! Ringt ett par telsamtal till små gossar som fyller år i dag. En fyllde 11 , den andra 6.En i Uppsala. Den andra i Pålsboda.Telefon är en verkligt bra grej! Och billigt. När jag kom till Stockholm 1943 begärde man i telväxeln hur många perioder man önskade. En period var 3 minuter. Jag ringde ytterst sällan hem till mina föräldrar (skrev mest brev, frimärke 15 öre) men när jag gjorde det beställde jag alltid 2 perioder. Varje period kostade 60 öre så det blev 1.20. För den summan kunde jag skicka 8 brev.

För ett tag sedan berättade jag om när mamma och pappa flyttade till Lugnet, som stugan hette där vi bodde några år. Min äldre bror,jag själv och mina tvillingsystrar föddes i den stugan. Min yngsta syster föddes sedan vi flyttat till Figeholm.

I stugan fanns 2 rum och kök, samt ett rum på övervåningen. Jag minns att under köksgolvet fanns det en liten matkällare och dit kom man genom att ta bort en lucka i golvet. Där förvarades potatisen och lingonsylten.

Inte så långt från vår stuga låg en stor gård, som hette Hasselås. Där hade från början varit en militärhögskola. I det stora huset fanns många rum.Längst ner fanns ett STORT kök med stor bakugn, som eldades med ris eller ved så den blev riktigt varm. Sedan sopades den ren innan de runda limporna lades in. Det var stora bak man gjorde. Familjen var stor. Fyra ogifta döttrar fanns hemma och så ett par drängar och extrahjälp i skördetid.

De många runda brödkakorna, kallades de då, nu säger vi limpor, för
varade man sedan i rågbingen i uthuset på gården. Sädeskornen låg i stora kar
av trä och där grävde man ner brödkakorna bland säden och där kunde de
förvaras lång tid. Min bror kommer ihåg hur han många gånger skickades till sädesmagasinet för att hämta brödkakor. Det var nämligen så att min bror och jag mycket ofta vistades hos denna familj. Även sedan vi flyttat till Figeholm tillbringade vi en stor del av skolloven där.Min bror har allra flest minnen därifrån. Jag har mycket mer att berätta om Hasselås och dess invånare och det ska jag senare göra.

Men nu får jag säga GODNATT och önska er alla en god och livgivande sömn!
På återhörande. Hälsningar Ruth.