Mera krig.

Tänk så det är! En del dagar är bättre än andra. En sådan dag har jag haft i dag. Lugnt och skönt. Varit inne hela dagen. Gjort sådant som skulle ha gjorts för månader sedan. Jag skjuter på det tråkiga till morgondagen och om man gör så varje dag så får man en del ogjort ska jag säga.
Känns bra att ha fått in en del papper i pärmar. Ringt ett par långa telefonsamtal, skrivit ett brev,läst tidningen,haft små fikastunder.
I går lovade jag prata mera om andra världskriget som slutade 1945. Pratade med min bästis i går och en del hade jag visst med i min förra blogg. Hon berättade att när kriget började första september 1939, var hennes mamma i Stockholm för att hälsa på sin man som just då befann sig i en hamn i Stockholm. Hon blev kvar där några dagar och de fem syskonen hade en tant som var hos dem. Hemma hos mej hade vi nyss fått en radio men det var fortfarande ej så att det fanns en sådan i varje hem. Dock tror jag att kriget påskyndade anskaffandet av radio.

I alla fall fanns det ej någon i det nämnda hemmet. Men "barnsköterskan" gick in till grannen och lyssnade och kom sedan in till de ensamma barnen och skrämde upp dem ordentligt. Mitt emot deras hus fanns ett grustag och ena sidan var ganska hög. Min bästis berättade hur hon i sin fantasi såg Hitler sitta däruppe och skjuta på deras hus.

Hennes pappa var "överlots"(tror jag det kallades) vilket betydde att han hade att leda fartygen ,som gick i stora konvojer, rätt i farlederna. Minrisken blev med tiden allt större. Ett fartyg var beordrat att gå en bit före konvojen för att ta smällen om en mina skulle sprängas, vilket också hände ibland.
,
Min bror började sin värnpliktstjänstgöring på ett av flottans fartyg 1943 och var på sjön ett helt år.
Det faktum att Tyskland gick in i både Norge och Danmark i april 1940 och stannade kvar till krigsslutet betydde att en del människor tog sin tillflykt till Sverige.
Jag hörde en äldre kvinna berätta om hur hon och hennes man, som nygifta, tog sig över gränsen till Sverige. I skogens träd hängde det matpåsar som svenskarna i gränstrakten hade hängt ut för att ge dem styrka att fortsätta tills de kom i säkerhet. De kom båda till Stockholm och fick direkt gå in i arbete. Genom alla inkallelser så fattades det folk överallt och alla fick rycka in där det behövdes.

Det dröjde ej länge förrän maten började ransoneras. Det berättar jag om nästa gång. Jag ska vara hos audiologen på USÖ kl 9 i morgon bittida så jag ska nog gå till vila nu tror jag. En av mina läsare tyckte att jag skulle börja blogga tidigare så jag inte behövde sluta när jag plötsligt blev trött. Kanske ska försöka det men jag tror att läsarna också blir trötta. Det råkar ju dra iväg ibland med bloggandet. Så nu säger jag GODNATT. Sov gott ni alla. Vi hörs.