Joo ,kära vänner! " Dagen efter" är ingen bra dag. I alla fall inte för mej.
Det är det där med luftombytet. Javisst kan man skratta åt det. Sanningen är bara den att jag dagen efter en lång bilresa, eller för all del, Vilken resa som helst. Det behövs inte så många mil från hemorten förrän den gör sig påmind.
Luftombytessjukan. Troligtvis är jag den enda i hela världen som har ont av
denna sjuka, för jag har aldrig hört någon säga:" Precis så är det för mej
också!"
Hur den yttrar sig? Jo man vaknar"dagen efter", utan lust att kliva ur sängen. Somnar alltså om ett par gånger. Tvingar sig såsmåningom att gå upp. Har ingen arbetslust. Det susar i huvudet och jag försöker ta itu med dagens arbete. Irrar omkring och har dålig koll på tiden. Blir trött och sätter mig i en fåtölj för att vila en stund och läsa tidningen. Somnar. Vaknar av att någon rör sig i hallen. Oj då, jag somnade visst! Dörren olåst. Altandörren öppen . Oxå!
Så gick det till den här gången jag varit 30 mil från staden.
Naturligtvis skiftar det lite från gång till gång när det gäller konsekvenserna.
Men vimsigheten, tröttheten och allt annat är sig likt.
Nu är det bara att hoppas att det är annorlunda i morgon när vi möts igen.
För nu går jag till sängen. Gissa om jag ska sova!
Tursamt nog har jag alltid trevligt på mina resor så jag står gärna ut med en
eller ett par annorlunda dagar vid hemkomsten. Godnattkram till er alla.
Tankeförmågan funkar inte heller fullt ut en sådan dag som denna så därför kom
jag inte på något att skriva om. Ha överseende, snälla!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar