I dag är det måndag. Då har jag två lunchgäster.En måg och en änkeman vars fru dog för några år sedan och jag tycker att det går lika bra att laga mat till tre som till två. "Gubbarna" har ju sällskap av varandra och jag ,som gillar att laga mat, Får utbyte av det nöjet. Så tråkigt att bara laga mat åt sig själv och sitta ensam och äta. Efter maten har mågen bråttom tillbaka till arbetet, mestadels i alla fall.
I dag fick pensionären skjutsa mej till Karla Vårdcentral där jag går på sjukgymnastik. Hade inte varit där sedan julveckan så nu kändes det verkligen som ett måste! Hade rullatorn med i bilen och promenerade hem. Isen på gatorna börjar försvinna , men jag har fortfarande rullatorn som säkerhet. Bara det bli barmark så ska jag ställa in rullatorn i garaget igen.
Nu börjar det pirra lite i magen inför den långa resa jag snart ska göra i sällskap med mina fyra barn. Mest för att jag har så mycket ogjort här hemma. Ska försöka ta vara på tiden denna vecka. Det är sportlov och hunden Isak är hemma hos sin familj.Så jag kan inte ens skylla på den stackars hunden för att ingenting blir gjort.
I går ringde jag till en skolkamrat från Figeholm, numera boende i Västervik. Hon fyllde 85 år och vid sina sinnens fulla bruk. Syr lapptäcken, målar porslin, jobbade heltid som ändringssömmerska åt en skräddare tills hon var 75 år. Hon var så duktig i syslöjden i skolan. Allt omkring henne var så prydligt. Hon själv och allt hon sysslade med. Ibland gick jag med henne hem och drack eftermiddagskaffe. Då fick vi Mariekex som vi la i kaffekoppen. Det svällde och täckte hela koppen och vi åt det med sked.Det gick åt några kex. De bodde från början i en liten stuga
som de hyrde.Pappan var skomakare och jag vill minnas att han satt i ett av rummen och lagade skor medan de andra två små rummen var finrum och sovrum.
De byggde redan när vi gick i trean ett tvåvåningshus vid en annan gata. De hyrde ut övervåningen och det blev en skomakareverkstad byggd på tomten. Måste ha varit skönt för både skomakaren och hans dotter och fru.När min kompis var 10 år fick hon en lillasyster som hon nu har mycket glädje av. De är båda änkor och träffas ofta. LITE avundsjuk är jag, som alltid haft mina syskon långt borta. Bara ett halvt år då min yngsta syster arbetade som sjuksköterska här i Örebro 1965,fick jag uppleva den glädjen. Det var så roligt att hon kunde vara med när vi hade gäster och jag tror att bara vetskapen om att hon fanns i stan gjorde mej glad.
Bästisen som jag delade skolbänk med finns i Stockholm och henne ska jag ringa till just nu. Roligt att ha kontakt med kamraterna från förr.
Funderar på om jag har något bra att avsluta det här inlägget med.
Kanske jag ska ta en strof från mammas och pappas handskrivna sångbok.
" Ett med min Gud. Han är min, jag är Hans. Härlig förlossning på Golgata vanns. Domaren syndarens dom på sig tog. Medlaren själv för mig dog."
På återhörande! Gud är god!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar