Vilken dag det blev i dag! Sol och lagom temperatur. Tyvärr var det lite halt på sina ställen och jag är nog lite i överkant rädd för att halka. Så jag gick så sakta på min promenad med Isak och sedan till kyrkan på begravning. När jag skulle hem blev jag hämtad av dotter och måg som befann sig i krokarna.
Men nu ska jag återgå till Hasselås och kanske speciellt tant Östling som engagerade sig för vår familj när vi flyttade in som hyresgäst i deras hus Lugnet.
Tidigare har jag berättat om att mamma låg på Vimmerby sjukstuga som patient.
Hon var där en eller ett par gånger till för andra krämpor. Detta kommer min bror ihåg så han var kanske 3 eller 4 år. Vad som än hände i vår familj fanns alltid tant Östling till hands med sina förböner och praktisk hjälp. Hand i hand. Precis som det ska vara för den som räknar med Gud.
Mamma kom åter från sjukstugan och var frisk. Har tänkt på att försöka få fram journalerna från den där tiden i Vimmerby och det blir väl såsmåningom.
Vid den tiden hände något livsavgörande i mina föräldrars liv. De blev frälsta.
Det var väckelse i bygden. Många tog det avgörande steget och bestämde sig för att i fortsättningen leva sitt liv tillsammans med Gud. Genom Jesu död har var och en som vill möjlighet att återknyta den, genom syndafallet,förlorade gemenskapen med Gud.Det lilla missionshuset var samlingsplatsen där det hölls s.k. väckelsemöten.
Ett kristet samfund, vid namn Helgelseförbundet,som förresten började att hålla den numera så kända Torpkonferensen redan på 1880-talet utbildade s.k. evangelister och skickade ut dem till kapell och bönehus lite överallt i landet. Samfundet hade inga egna kyrkor eller kapell på den tiden. För några år sedan slog man ihop Helgelseförbundet med Örebromissionen och det nya namnet blev Evangeliska Frikyrkan som har sitt huvudkontor i Örebro med många församlingar ute i landet och stort internationellt arbete med skolor och sjukhus i många delar av världen.
För min del förknippar jag detta samfund med två kvinnlig evangelister som hette Anna och Eva. De fanns på foto i mitt föräldrahem och de hade var sin gitarr så jag förstår att de sjöng och spelade. De gjorde enligt mamma också flera hembesök i vårt hem . Av datum jag ser i mammas och pappas gamla sångbok med vaxdukspärmar, så var de engagerade i missionsförsamlingen i Snarås i början av 30-talet.Jag var då tre år.
I sångboken skrevs sångerna med bläck. Innehåller femtiosju handskrivna sånger med datum från 29 maj 1930 (skriven av mamma) till 20 januari1933( skriven av pappa)
Då bodde vi i Figeholm och de tillhörde då missionsförsamlingen där.
Under sista sången som skrevs i Lugnet har mamma skrivit:"Sista söndagskvällen i Lugnet den 2 augusti 1931". Så har hon vänt boken upp och ner och med ytterst små bokstäver skrivit, och strukit under:"En ledsam dag".
Jag kan förstå mamma. Hon hade bott i Snarås sedan hon var 15 år och nu skulle hon flytta till något helt nytt i Figeholm,två mil uttill kusten. Blev nästan granne med sin sista skola. Vad den flytten förde med sig av oväntat slag har jag tidigare berättat om. Trots alla bekymmer tror jag att mamma senare var glad åt att vi kom iväg till Figeholm innan sågverksbranden för den hade ju hänt i alla fall och att vara arbetslös i Snarås hade nog inte varit bättre än att vara det i Figeholm.
Men nu tillbaka till deras nyvunna tro. Tant Östlings böner till Gud för vår familj har följt oss genom livet och vi fick verkligen se hur hennes barnsliga Gudstro fungerade. Hon bara visste. Gud har sagt: "Bed så ska ni få".Även om bönesvaret dröjde så visste hon att det skulle komma förr eller senare.
När pappa blev kristen fanns en liter brännvin på vinden. Mamma hade smusslat undan den men vågade ej hälla bort innehållet ifall han skulle komma ihåg att han hade den där litern. Men nu frågade han inte efter den och hon kunde med glatt hjärta hälla ut flaskans innehåll. Det var vanligt att han, hans bröder och kompisar skulle " ha en sup" när de träffades på söndagarna. Hans bröder fortsatte med denna sed medan pappa aldrig mera använde alkohol.
Innan jag lämnar Lugnet ska jag berätta lite mera. Bl.a. om "Svensson i Flyt", ett original som bodde i närheten. Jag gör det nästa gång. Ska bli skönt att sova nu.
En God Natt önskar jag både er och mej. Vi hörs igen i morgon.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar