fredag 16 januari 2015

Torsdag, fredag 15, 16 januari 2015. Lite 90-tal.

Krångel på datorn i går gör att jag drar ihop två dagar i dag.
En plusgrad båda dagarna. Bakade bullar i går som i dag åkt bil till Växjö tillsammans med Elsemarie,Lasse, Tobias och Isak. Hoppas att de får ett par fina dagar tillsammans i familjen!
Lat är jag varje dag. Trött och gör bara det som jag tycker är roligt.Naturligtvis inte så bra! 
Jag tror att jag ska få mera tid nästa dag. Falskt!

Nu sjunger Rolf Lundgren i Närradion: "Kom nära mej, du människobarn, kom nära mej." Jag älskar den sången och lyssnar medan jag skriver. Det är fredagskväll och sedvanlig förbönskväll. Människor ringer och ber om förbön och många sluter upp och ber tillsammans med dem.

År 1990 måste förstås också ta slut även om det har dragit ut på tiden. Som mina bloggläsare förmodligen märkt, så har jag föst maj och juni månader framför mig på grund av vad som hände. Nu har jag kommit en bit på väg och varit i Småland sista delen av juni månad.
Jag visste att jag hade en lång väg att ensam vandra. Men, som alla andra i sådana situationer måste jag vänja mig vid det ofrånkomliga. Döden är vår värsta fiende.

Jag kommer att gå sakta framåt den här första tiden, liksom jag gjorde Georgs sista tid för att minnas hur det var och följa utvecklingen.
Kanske det finns bloggläsare, som känner igen sig i det jag skriver!

När pojkarna och jag kom till Örebro måndagen 2 Juli låg det i brevlådan ett litet brev från en av Georgs vänner,en resenär från resa till Österrike. Hon hette Gurli Holmer och var gift med den tidigare stadsjuristen i Örebro. Jag visste om detta par för att Georg blev, redan när de före resan ringde honom, intresserad av dem, lite speciellt.  Georgs resor och resenärer var många och sällan sa han något om sina  resenärer och han fotograferade inte. Men  detta par hade han nämnt om, både före och efter resan. Sista kvällen bjöd de ut Georg på restaurang och tackade honom för hans insatser under resan och talade om hur nöjda de var och att de ville att vi skulle träffas i Örebro.
Nu hade Gurli läst i tidningen att Georg var död och ville träffa mej.   
Nu hade hon sökt mig och skrev att hon skulle återkomma.
Det lilla brevet blev för Gurli och mig början till en vänskap, som varade så länge hon levde.

Nu slutar jag för i kväll. I morgon kommer ingen Isak och jag "sover tills jag vaknar."
Ute i stora världen är det oroligt. I går kunde en atack avvärjas i Belgien där terrorister hade ämnat skjuta poliser på gatan och sedan gå in på polisstationen och fortsätta. Belgien drar en lättnadens suck över att det avvärjdes men hela Europa bävar. Ingen trygghet någonstans.

Som kristen och bibelläsare vet jag att det ska komma svåra tider. I Johannesevangeliet står Jesu ord:   "Den tid kommer då den som dödar er tror sig bära fram ett offer åt Gud." Han fortsätter:" Jag har sagt er detta för att ni, när den tiden kommer, skall minnas att jag har sagt det." Det har gått lång tid sedan han sa det till sina lärjungar för att de skulle föra det vidare.

Nu vill jag återigen avsluta den här bloggen med min älsklingspsalm, "Herren är min herde, mig skall intet fattas. Han låter mig vila på gröna ängar. Han för mig till vatten där jag finner ro." Psaltaren 23.
Tack Gud för denna dag. Jag ska tacka Gud för så mycket innan jag somnar!
 Sov Gott alla sena bloggläsare! Låt oss tacka Gud för hans godhet och be om att han ska hålla sin skyddande hand över oss alla! Amen!

 Jag minns nu att jag i mitt förra inlägg lovade ett foto på en blomma. Kanske någon minns att jag förra vintern visade ett foto på min spindellilja, som blommade mitt i vintern fast den skulle blomma i juli.
Nu är det likadant i år. Nu börjar den blomma men i juli blommade den inte. Ur led är tiden skrev jag då och jag skriver det igen. Hoppas nu att jag lyckas med fotot!

I




Inga kommentarer:

Skicka en kommentar