måndag 5 januari 2015

Måndag 5 januari 2015. Lite av varje!

Nu är det inte lätt. Jag hade tänkt skriva blogg både om nutid och forntid. Vad händer? Jo, jag som sällan tittar på TV mer än på nyheter och dokumentärer upptäcker att jag vill ägna hela kvällen åt TV.
"Markurells i Wadköping" är redan avverkad. Jag blev påmind om min tid på Folkhögskolan och vår fantastiska lärare i Litteraturhistoria, när jag såg den. Han hade en fantastisk förmåga att för oss elever levandegöra   böcker och författare  Nu får jag inte missa nästa avsnitt.

Dagen började med huvudvärk av den lindrigare sorten. Efter att ha pratat med min syster och fått veta att hon tänkt sig ut på inköpspromenad så kom vi överens om att en liten fikastund vid julgranen i mitt kök kunde vara ett bra första avbrott på färden. Det är så roligt att hennes hälsa nu tillåter att hon, med rullatorns hjälp, kan ta sig ut på egen hand. Eftersom hon dessutom besitter en energi,  starkt påminnande om vår mors, gör att hon kan utföra vad knappast någon i hennes situation skulle göra.

Nu påminns jag om en händelse när mamma en gång på natten vaknade och hade svår hosta. Hon tog, i mörkret, från en hylla, en flaska, som hon trodde innehöll hostmedicin, tog en klunk för att med fasa inse att flaskan innehöll Aceton. När hon sedan för en väninna berättade om den hemska händelsen sa hon på sävlig småländska:"Du Alva, hade de vatt e vanli mänske då hade ho dött!"

Sådan var mor och sådan är IngaMaj även om hon inte utsatt sig för samma faror, som mamma gjorde då och då!
Anna, min väninna, om vilken jag vid ett senare tillfälle ska berätta, kom för att vinterbeskära min vindruva vid altanens vägg och delade sedan stunden vid kaffebordet med oss. IngaMaj fortsatte sin vandring till affären, som låg längre bort än den hon först tänkt sig och Anna och jag fortsatte att prata, länge. Till slut ringde jag IngaMaj för att höra hur hon klarat den, som vi båda ansåg, alltför långa promenaden med tanke på de onda benen. Joodå , hon var då utanför sin dörr. Hade fått sällskap med en snäll herre , som var på besök i grannskapet och hade samma väg som hon. "Vad Gud är god", sa hon.

Så gick min väninna och jag bestämde mig för att denna kväll sitta framför TV.
Därför blev det inget skrivet om 90-talet i kväll heller.
Jag tackar Gud för att jag haft en bra dag, att huvudvärken försvann, för trivsamt sällskap och för att han alltid finns. Att umgås med, att få hjälp hos, att se hans ledning i smått och stort.

I dagarna är det 10 år sedan stormen Gudrun drog fram över södra Sverige. Det är skrämmande att lyssna till dagens rapporter om dess framfart. Nyss hörde vi om Tsunamin på annandag jul för 10 år sedan i Thailand då så många människor omkom.

  Stormen Gudrun, den värsta katastrofen i Sverige i modern tid, kom strax därpå. Sverige var chockat efter Tsunamin och så detta! Stormen tog ett område stort som 275000 fotbollsplaner. Dock bara ett fåtal människoliv.  Hörde i dag en skogsägare, som sa att om 15 år skulle den nya skogen ha växt upp igen.
Med minnet av denna dystra katastrof går jag nu till TV innan jag läser dagens tidning och somnar!!!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar