 | ||||||||||
| I källarvalven hittade jag detta foto på mamma.Här på besök hos oss på 80-talet Har hon fått skatteåterbäring? Eller bostadstillägg? Något positivt tycks det i alla fall vara. Vår duktiga lilla mamma! |
Jag hade planerat lite pappersarbete i dag men fick besök av dottern och Tobias, som handlat i Maxi och hann med en kopp kaffe här innan de skulle hem och städa klart. I kväll kommer Lasse från London och då ska allt vara klart för en liten festkväll.
När de gick kom min vän Stefan, som fikade med semla och kakor. Han har läxa från Bibelskolan, där han är elev och nu är det bibelläsning, som gäller. Dessutom var han trött efter veckans jobb och skulle hem och sova lite.
Jag hade tidigare fått telefonpåringning om att jag hade besök att vänta av dotter med son och hans lilla dotter. Kerstin hade köpt semlor, goda sådana, som vi festade på.
I går hade Ulla med sig en kasse med godsaker och en vacker bukett tulpaner. Ett par dagar tidigare ringde Sven och sa att han var på Maxi och handlade. Behövde jag något som han kunde köpa och komma hit med?
Jag har det inte svårt när barnen är så snälla och alltid finns till hands för mitt bästa.
Nu ska jag fortsätta där jag slutade i går.
29 augusti.Kerstin och hennes man åkte till Hallsberg och hämtade de båda syskonen, Shireen och Nizar.
Så kärt att se varandra igen! Georg och barnen hade ju träffats många gånger och det märktes på dem att de sörjde. Mikael och hans kompis sover fortfarande kvar hemma hos mej och fick genast god kontakt med de palestinska barnen.
30 augusti. Vi åkte till Svampen och fikade oc tittade på utsikten. Bakade bullar. Ruths "bollar" blev sedan, och är fortfarande, ett begrepp i den familjen.
31 augusti. Elsemarie kommit hem med tåget. Kerstin med make och pojkarna här på kvällen.
Så kom 1 september. Den dagen anlände barnens föräldrar till vårt hus. Jag visste om deras stora sorg men var ändå ej beredd på dess omfattning. Jag kan nog aldrig glömma när de kom in genom dörren och hälsade för att i nästa stund storgråtande formligen kasta sig över köksbordet. O, vad de grät!
"Believe me Ruth, Georg was my best friend!" Jag blev helt överrumplad. Hade naturligtvis gått igenom med mig själv hur jag skulle hantera deras ankomst och den rådande situationen. Men detta blev i mesta laget för mig, som laddat för behärskning.
De hade massor av hälsningar från det lilla samhället Beit Sahour, beläget utanför Betlehem , och från vänner i Jerusalem. De ville så fort som möjligt komma till graven med en blomma.
2 september. Förmiddagsmöte i Hovstaförsamlingen där Sven och Maria var, och fortfarande är, engagerade.
Abdullah berättade från skolan, där han var rektor och efter hans tal gavs tillfälle att ställa frågor.
Efter kyrkkaffet åkte vi till Georgs grav (där fler tårar fälldes). Sedan skjutsade jag dem till en familj, vänner till dem, där de var bjudna på middag. Elsemarie, som varit hemma hos oss över helgen tog tåget tillbaka till Katrineholm.
Jag avslutar nu för i kväll och fortsätter i nästa inlägg. Det blir inte så sent i kväll kan jag se. Det blir skönt att inte vara vaken på övertid, som jag mestadels är.
Fick i dag veta att den 38åriga chauffören, som omkom i trafikolyckan utanför Örebro häromdagen, skulle bli pappa till tvillingar, som finns i mammans mage. SÅ tragiskt!!!
Människor ställer nu upp på många sätt för att underlätta för familjen. Smärtan kan bara den bära, som drabbats av den, men pengar och medkänsla kan göra vägen lättare att vandra.
Ett uppvaknande när det gäller attittyden till tiggarna tycks också vara på gång. Det finns mycket gott hos oss människor fast det talas mest om motsatsen. Tänk att vi nu fått ett natthärbärge för tiggarna i Örebro!
Önskar att det ska komma en dag då dessa prövade människor kan få bo och ha det gott i sitt hemland. Men till dess är det vårt tillfälle och vår plikt att göra vad vi kan för att dela vårt bröd med den som hungrar. " Sänd ditt bröd över vattnet ty i tidens längd får du det tillbaka", står det någonstans i Bibeln.
Jag minns hur mina generösa föräldrar gav där det behövdes och hur vi själva fick ta emot gåvor när det var vi som behövde. "Ge och du ska få", gällde alltid.
Med detta säger jag GodNatt och så får vi sova gott och vakna till kaffe och bullar i morgon bittida.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar