 |
| Nu är kusinens födelsedagskalas slut och lilla Celia tar vovven och pappa med sig hem. |
I dag skulle jag få gäster, vilket gjort mig glad i flera dagar. Plötsligt kom det återbud och den nötrulle med grädde, som jag bakat, togs i stället med till ett av mina 19 barnbarnsbarns födelsedagskalas. En fin kille fyllde 14 år. Närmaste familjen samlad. Som gammelmormor och gammelfarmor hänger jag med så ofta jag har möjlighet. Trevligt att träffas. Presenterna består av små enkla ting, men jag känner mig ändå alltid välkommen till födelsedagsfesterna. God mat och kaffe med hemgjord härlig glasstårta i dag. Skjuts hem av mamman och dottern i familjen.
Nu fortsätter jag med år 1990, som aldrig vill ta slut. Men så var det också ett år, ej likt något annat.
3 september. Kerstin hämtar familjen och åker till Obs för att de ska få möjlighet att köpa saker, som de vill ha med sig hem till sitt land..Eftersom Kerstin talar arabiska efter sina år i Jerusalem så har de alla lite extra utbyte av att hon är med.
Efter middagen går mina gäster ut i trädgården där de ser sådant som jag inte sett men som borde göras. De odlar mycket i sin egen trädgård, naturligtvis med helt andra förutsättningar än i vårt karga land, men de jobbade på för fullt också här. "Med en förhoppning" kan man säga.
På kvällen kom Kerstin och hennes man hit för en pratstund.
4 september. I dag blir det lång bilfärd. Vi startar i Örebro, åker en sväng till Hjortkvarn och hälsar på hos Ulla med familj. Vidare till Oskarshamn där familjen har vänner, som tidigare bott i Beit Sahour, anställda av Svenska Kyrkan i något sammanhang. Norle'n är namnet.
Stina och jag hämtar framåt kvällen Shireen och Nizar och åker till Högskulla där vi sover över.
5 september.Föräldrarna är denna dag upptagna med möten på skolor och institutioner och fortsätter sedan sin resa utan barnen så jag tar med dem till Öland, via Kalmar och Ölandsbron.
En upplevelse, så annorlunda, för dessa barn. När vi kom till Örebro på kvällen hade vi åkt 54 mil och somnade gott.
6 september.Från dagboken. I dag bakar vi "Ruths bollar" och de är angelägna om att få recept och de bakar ut och gräddar och bullarna blir så goda. De tar med så många de kan när de reser hem. Shireen sjunger in låtar på band. Både på svenska, arabiska och engelska.
7 september. Så har dagen kommit då vi måste säga adjö till barnen och skjutsa dem till tåget för att de skulle återförenas med förädrarna och tillsammans med dem återvända till Beit Sahour.
Så fantastiskt att få vara tillsammans med Shireen och Nizar på detta sätt här i Örebro.
Tjugofem år har gått. Båda syskonen är gifta och har barn. Den tredje och äldste i syskonskaran bor sedan länge i USA med sin familj. Nizar är läkare och stannade efter studietiden i Tyskland kvar där, gift med en flicka från hembygden och anställd på ett större sjukhus.
Shireen stannade kvar och bor med sin familj i Betlehem, tror jag. Skönt för mor och far att ha nära till något av sina barn.
Det är roligt att leva länge för man hinner "följa med" skeendet en smula.
Nu har jag tagit en stunds paus från skrivandet och på TV sett (som jag tidigare berättat om) IS framfart med våldtäkt, misshandel och dödande av kristna och andra grupper av människor som ej blir "rätt sorts" muslimer. Fasansfullt! Så många människor, som öppnat upp för så mycket ondska att de i Guds namn kan utföra sådana illdåd, som vi nu via TV kan se!! Gud förbarma dig, ber jag. Åter tänker jag på vår frihet att välja. Gott eller ont. I Bibeln står det att Djävulen förklär sig till en ljusets ängel och förleder människor att göra uppror mot Gud. Att göra det i Guds namn gör det, så klart, mångsidigt värre.
Jag ska nu se till att komma i säng. Tänka på det som är gott och som Gud kan se med välbehag på. Att sanningen ska segra, inte lögnen! Så tacksam jag är att jag har en tro på en mäktig Gud. En Gud, som det en dag skall visa sig har sista ordet. Tacksam för att jag har en Bibel att läsa. Tacksam för Jesus!
Sov Gott, säger jag till er alla! Gud är god!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar