Hittar ett och annat bland gamla foton. Undrar ibland varför jag inte tagit itu med detta förut, men när jag tänker tillbaka på det liv jag levt och mitt valspråk "människan först"så undrar jag inte. Jag fyllde, i min krafts dagar, mitt liv med så mycket, som jag nog kunde ha låtit bli, men mitt liv har verkligen varit både omväxlande och innehållsrikt. Nu är krafterna i avtagande, men jag har tid att disponera och nu har turen kommit till att plocka fram gömda, men ej glömda, gamla minnen.
Jag skrev ingen blogg i går. Vad sysslade jag med? Jo jag tränade, bakade bullar och sorterade ett stort antal foton.Var för trött för att skriva.Nyhetssändningen på kvällen gjorde mig också ont så jag hade dubbel anledning att inte blogga.
Nerikes Allehanda berättar i dag om det förfärliga som hände i grannstaden Kumla, i fredags då en flicka, 13 år gammal, dödades av tåget. Efter att ha hört om det i går kväll blev jag handlingsförlamad. Man har nu förstått att det inte var någon vanlig olycka, utan polisen utgår ifrån att det var ett självmord. Anledningen tycks vara hot "på nätet", kanske också annat, som gjorde att flickan ansåg det bäst att ta sitt liv. Rubrikerna i tidningen i dag är större än någonsin tror jag.
I dagens nyhetssändningar får vi också veta om hur två personer drunknat när de körde ner i vattnet. De hade kört från bensinmacken, där de tankat, utan att betala och jagades av polisen.
Blir så ledsen över allt elände. Mest går mina tankar till 13åringens familj. Vilken förtvivlan de måste känna!
Folk går till kyrkan, där det finns personal att samtala med och i skolan har man krisgrupper i tjänst.
Men jag måste gå vidare med 1970talet. Georg och hans chef, Herman Holmgren var i full gång med planerandet av resebyrån och gjorde resor till Jerusalem för att rekognosera och förstärka kontakten med den Turistbyrå de börjat samarbeta med.
Två av deras guider kom på besök till Sverige och gästade också oss i Örebro.
Den kloka rektorn på Studieförbundet ansåg att Georg skulle ta sin fru med sig för att tillsammans ta en titt på landet.Kanske anade han att jag i framtiden skulle få offra mycket av vår "tillsammanstid" och att jag då borde känna till vad han givit sig in i.
I slutet av oktober åkte vi två till Jerusalem där vi bodde på Hotel Shepherd en hel vecka med utflykter hela dagarna. En av guiderna, Sarri,som varit hos oss i Örebro tidigare, skjutsade oss runt till olika platser, där vi besökte olika hotell och restauranger som Georg senare skulle ha kontakt med.Naturligtvis tog vi också god tid på oss för att bese Jerusalem. Överallt möttes vi av idel vänlighet. Så fantastiskt att vara i "Det Heliga Landet", som jag hört berättas om sedan tidiga barnaår.Turistbyråns guider var kristna araber, som också de verkligen trodde på det de berättade om.
Jag minns särskilt vid ett tillfälle, då vi stod på Oljeberget och därifrån såg Jerusalem. Guiden läste ur Matteus kap 23.Innan han började läsa frågade han Georg om jag kände till sammanhanget från Bibeln. Georg försäkrade att jag kände till vad som stod i Bibeln.Det gjorde det lättare för guiden att tala.
Han berättade att här stod Jesus när Han sa de här orden, och så läste han vers 37."Jerusalem, Jerusalem, du som dräper profeterna och stenar dem som äro sända till dig! Hur ofta har jag icke velat församla dina barn, liksom hönan församlar sina kycklingar under sina vingar! Men ni har icke velat."
Så mycket det finns att se i denna stad. Getsemane, Golgata, Via Dolorosa, som leder tankarna till Långfredag och Påskdagen. Vi stod där i stillhet på de heliga plaserna,djupt gripna över det vi såg.
Innanför murarna pågick handeln för fullt och dofterna, av alla olika kryddor glömmer man inte.
Vi fick besöka Jeriko, där Jesus mötte Sackeus, som efter den dagen fick ett nytt innehåll i sitt liv.
För mig var det så värdefullt att se landet tillsammans med Georg, som såsmåningom själv fick guidelicens,vilket betydde att han med den friheten, kunde spara in en del tid.Detta var för mig första besöket i landet. Det har under årens lopp blivit fler men då oftast tillsammans med grupper.
Att lämna sommarvärmen och anlända till Arlanda, där första snön hade fallit var något jag inte gillade. Ville bara åka tillbaka, men nu var det för mig att lämna Georg i Stockholm, där en ny arbetsvecka väntade, för att ta tåget till Örebro. Genom fönstret såg jag snön ligga på träden och av solen syntes intet. Skillnaden var alltför stor mot den gångna veckan.
Elsemarie hade varit hos mormor och Raquel, medan vi var på resan men hade hämtats av Sven och hans Maria, så hon fanns på plats då jag kom till Örebro. Denna resa kom att få konsekvenser för hela vår familj i framtiden. Om detta ska jag senare berätta!
Säger nu "Tack för i dag" På återseende!
Nu säger jag tack för mej och önskar er alla en God Natt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar