I Örebro 17 mars 2013. Intet nytt.Ser bakåt.

      Först vill jag be om ursäkt för att jag skrev fel i går ang. Mellanölet. Jag kallade det för Lättöl. Ni måste ju ha undrat. Nu är felet åtgärdat i förra inlägget. Tack Ulla, för påpekandet. Jag tar gärna emot lite sådana av en och var. Det är lätt att bli "hemmablind".

Från det händelserika året 1971 har jag att berätta en del. Våra flickor reste 1 februari till Hemmet i Betania, som volontärer. Georgs guideresor till Israel och Jordanien började först i april,så vi hade endast breven, som förmedlade nyheter från flickorna. Ett av dessa, från Kerstin, förmedlade nyheten att hon var förlovad.
Hoppsan! Det gick snabbt. Jo hon berättade om den utvalde och om hur förälskade de var.Hon berättade också om varför de förlovade sig så snabbt och det fanns en rimlig förklaring därtill med tanke på att de nu befann sig i Mellanöstern och dess syn på parförhållande skiljer sig markant från vårt.
Kerstin var en tjej, som stod med "båda fötterna på jorden", som det heter och det visade sig att det var ett riktigt val de båda gjort.Han var kristen och de trodde att Gud fört dem samman. Som föräldrar resonerade vi som så, att det var hennes val. Vi hade lagt en grund i hennes liv och nu måste hon själv ta ansvar och gå vidare.Om det blev bra var det roligt, om inte, så hade hon själv valt. Att vi skulle hindra henne att välja sin livspartner föll oss inte in. På hösten samma år blev det bröllop här i Örbro. Återkommer till detta.

Det här blev en kort blogg, men jag måste avsluta och återkommer i morgon. Sov gott , kära vänner!