Tränat.Fredag22 mars 2013.Bröllop i Örebro igen!

Så kom jag iväg till träningen till slut. Det var så kallt ute så jag drog mig för att gå ut men med lite extra kläder så gick det bra. Mars i år är ovanligt kall.Jag gillar det inte!

Åter till år 1971. Mamma var då 72 år och jobbade varje dag på karamellfabriken. Hon hann också med att hjälpa andra med tvätt och städning innan dagen var slut. Eller också var hon på kafferep eller hade gäster hemma hos sig.

I augusti detta år avled hastigt Georgs far,75 år gammal. Det var ju bara några månader sedan han gifte sig och det var ett hårt slag för hans nyblivna hustru, som  var en vän sedan många år  och som  kände Lars och Georg, sedan de var små. Därför var det naturligt att vi fick en fin gemenskap med henne och under de följande åren var det hon som höll ihop familjen och vi träffades alla där när hon hade födelsedag.

Så var det dags för bröllop igen. Mamma, Stina och Raquel tog vägen över Växjö för att hämta de tre kusinerna till bröllopet. Föräldrarna kunde ej vara med på grund av sina jobb, eftersom det handlade om Allhelgonahelgen och de arbetade inom livsmedelshandeln. Samma förhinder för min bror och hans familj. Från Stockholm kom Georgs bröder med sina familjer. Nu fick kusinerna träffas,alla tillsammans.
Ingeborg, farfars efterlämnade hustru var också med.
Vigseln förrättades på både svenska och engelska. Det var med blandade känslor Kerstins man deltog i denna ceremoni. Lycklig över att få sin Kerstin men samtidigt tänkte han på sin mamma och sina syskon och fick torka en tår ibland. Han klarade allt så fint. Bröllopsfesten med tal på både engelska och svenska språket, det senare lågmält ,tolkat av Kerstin. Strängmusiken från Filadelfia kom till kaffeserveringen och sjöng några sånger samt gratulerade.

Örebro ligger inte vid havet och det kändes viktigt för oss att få visa den nyblivne mannen både havet och lite mer av vårt land, så jag tog de nygifta och Elsemarie med mig och åkte de 30 milen till Figeholm, där vi bodde hos mormor ett par dagar. Hälsade på i Mederhult och hos fastrar och farbröder i Hörningsnäs,tog en tripp till Oskarshamn för att se hamnen och stora båtar. Allt var så nytt och annorlunda för den som växt upp och varit bosatt i Jerusalem sedan barndomen.

Så kom dagen då de nygifta skulle återvända till "Det Heliga Landet".Ulla, Elsemarie och jag skjutsade dem till Stockholm och Ingeborg, där vi sov till nästa dag för att då åka till Arlanda för att vinka av dem. Ingen lätt dag för en mamma att skiljas från sin dotter, men hon var lycklig över att få resa till Betania igen.En bit från "Barmhärtighetshemmen" hade de hyrt ett litet hus och inrett sitt hem innan Kerstin åkte till Sverige.  Georg var ute på någon guideresa och kunde ej vara med på Arlanda men skulle senare få många tillfällen att besöka
 dem. Som vanligt kommer sömnbehovet farande över mig och jag säger GodNatt nu men återkommer.