Lördagar är lugna, sköna dagar. Ibland går jag upp på stan för att se folk och ta en fika. Ärligt talat känner jag mig lite ensam när jag är på stan. När Georg levde gick vi nästan alltid till stan och åt lunch på lördagarna. Det blev så annorlunda sedan han gått bort. En väninna, som betydde mycket för mig, dog ett par år efter Georg.En annan flyttade från stan. Hon var mycket yngre än jag men glad och trevlig och hade tålamod med en åldrande kompis.Det blev oerhört tomt efter henne och hennes man.De var mig till stor hjälp under mina första ensamma år.
De yngsta barnbarnen var mitt sällskap i flera år, efter Georgs bortgång och då var det kondisbesök och en del annat roligt på stan. Nu är de stora och kondisbesöken sköter de själva. Jag är dock så tacksam för att vi har fina relationer och gillar varandra, allesammans.Tacksam för att jag hade tid med dem alla, från den äldste till den yngste, och fick dela livet med dem när de växte upp.
I dag stannade jag hemma. Inväntar vårdagarna Solen skiner och värmer upp den kalla luften men jag fick hjälp med uträttandet av ärenden så jag avstod stadsbesöket.
Tänkte avsluta berättelsen om år 1971 då två av våra barn lämnade barndomshemmet för att inte mer återvända för permanent boende. Vi hade Ulla och Elsemarie kvar, samt Per,som det i stort sett fungerade bra med även om det gick lite upp och ner.Inte lätt att planteras om vid den åldern. Det gjorde ont i mig när han berättade om sina år efter moderns död. Stackars barn! Han var så utlämnad!
För min del hade jag vikariat på olika skolor och trivdes med att möta barnen.Nöjd med mitt beslut att avbryta universitetsstudierna.
Det var fortfarande liv och rörelse i vårt hem. Människor kom och gick och jag trivdes därmed. Så lik min mamma.Ett par ungdomar tog vi vid ett par till fällen emot, för att bo hos oss en kort tid. Arja var självskriven och kände sig alltid hemma i vår familj.
Jul och Nyår firade mamma, Stina och Raquel i Växjö.Vi hade besök av våra vänner Dagny och Henry, från Stockholm.
Nu kommer jag att under fyra dagar göra uppehåll i mitt bloggande.
"Tack Gud för att Du är med oss varenda en.Tack för Din kärlek, som räcker till för alla. Välsigna alla bloggläsare och låt oss möta Påskveckan med tacksamhet för att Du led och dog för att vi skulle få den brutna gemenskapen med Gud återupprättad och därmed få FRID i våra hjärtan. AMEN!"
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar