Torsdag 2 oktober 2014. Omväxlande dag. Lite 1989.

Morfar och Farfar Georg gillar att prata med de två äldsta barnbarnen Födda år 1972.

Dagen var mulen men varm.Fick på morgonen kaffegäst. Vi läste ur bibeln kapitel 14 i Johannes evangelium som börjar med Jesusorden:"Edra hjärtan vare icke oroliga, tro på Gud,tro också på mig!"
Precis vad som behövdes. Vi bad tillsammans om frid från Gud, om hans ledning i våra liv och fick uppleva frid och förtröstan.

Jag bakade "Danska Knasbollar" för att ta med till min vän Margareta som skulle få besök i dag.
Jag fick skjuts dit och vi hade som alltid så trevligt. Jag blev bjuden på en härlig svamppaj till lunch.
Vi trivdes, skrattade och pratade om allt möjligt och tackade till sist Gud innan vi sa farväl och bestämde att vi snart skulle mötas igen. Margareta är 97 år gammal, jag 87. Vi ska snart ut och resa, var och en på sitt håll, till Stockholm och Göteborg. Vi anser att vi bör resa medan vi orkar.

Sonen kom och hämtade några av mina hallonplantor för plantering i familjens trädgård.
Efter det tog jag en kasse äpplen med mig och gick till min syster, som gör mängder av äppelmos, energisk som hon är.
Nu går jag till år 1989 och juni månad.I mammas dagbok läser jag:14 juni:" Varit på läkarstation men utan resultat. Får äta tabletter för min ryggvärk."
17 juni:" Mått illa i dag. Har vilat en stund." 18 juni:" Känner mig inte bra, är sjuk i hela kroppen."
20 juni:"Jag varit mycket dålig på förmiddagen."

Den 22 juni åkte Georg och jag till  stugan,  som vi hyrt av arrendatorn i Högskulla, på den för mig välkända bondgården, där familjen Olsson i min barndom residerade. Kändes så bra.
I nästa inlägg får jag berätta mer om vår sommar i Figeholm.
Nu säger jag Tack för i dag till Gud, som ger av sin frid när oron vill gripa människor.
Tacksam går jag till nattens vila. Sov Gott, vänner!