En rolig lördag 4 oktober 2014.Åter till Figeholm 1989.

Här står en stolt Georg i Stinas kök och visar upp denstora gäddan för en förvånad mormor, som sitter vid fönstret.

Denna lördag började med att Kerstin, Elsemarie och jag möttes på Vasa konditori. Jag ville ej anta Kerstins erbjudande om skjuts då jag behöver använda benen. Det tog exakt en halv timme att promenera till fiket. Bakelsen låg och väntade och så blev jag serverad kaffe innan pratet började.
Det är så nu för tiden att alla har väldigt bråttom. Kommunikationen sker ofta genom SMS.
Att då ostörda få sitta och prata på ett kondis (Elsemaries stamkondis den tid hon gick på Musikhögskolan.) är avkoppling och mycket av värde meddelas.
Efter det, besök på banken och i flera affärer. "Bara titta, inte köpa", som gatuförsäljarna i utlandet brukar säga. En och annan mindre affär blev det väl.

I förväg vet jag hur besök på stan tillsammans med Elsemarie blir. Väl ute på gatan dyker det upp vänner och bekanta, en här och en där. Kramar och samtal och ömsesidig glädje över sammanträffandet.
På kondiset träffade vi f.ö. Sören Alnehill, pastor i Salem, Borensberg på 70talet.

När det gäller den andra dottern, Kerstin, så blev det i dag, som så ofta, att vi träffar arabisktalande människor och för dessa, att träffa en svensk kvinna, talande deras språk, därtill gift med en palestinier
innebär det att de skiner upp och man ser glädjen i deras ögon. Det är likadant när vi är utomlands.

Men nu till Högskulla år 1989. I mammas dagbok 6 juli kommenteras fotot ovan: "Så kom fiskarna hem med två stora gäddor. Den ena vägde 8½ kilo, den andra 3½. Det blir fina middagar." Här är jag åter frestad att skriva, som i går:" Det var en gång"...
Mamma skrev:"Georg och Lennart jobbar för fullt. Det snickras och hamras i huset."
Den 8 juli var en "härjig dag" med långväga besök av en familj, 5 personer.
9 juli står det:" I natt har jag varit dålig.Har svår värk i magen.Ruth här hela dagen. Stina i Göteborg."
10 juli:"Stina fått hjälp med en garderob. Ruth och Georg åkt hem med Petter och hämtar Martin. ( Det fanns en del att ta av. Min anm.) Så kom en familj från Falköping och hälsade på."
11 juli:"Georg målar lister. Alla håller på och jag har min värk, som vanligt.
Ruth och jag varit hos Ingrid i Fårbo."
Här vill jag berätta lite om den färden. Vi var borta ganska länge. Mamma sa adjö på ett speciellt sätt till alla vi träffade. På hemvägen bad hon att jag skulle stanna till vid "Kraftstugan", där Inez bodde. Det började bli kväll och det förvånade mig att hon inte ville åka direkt hem. " Hon har  varit så snäll mot mej",sa mamma. Vi gick in där och mamma tackade henne så innerligt för all vänlighet hon visat.
Jag förstod att det var sista avskedet och att det var angeläget för mamma att få säga de varma orden.

12 juli:" Georg snickrar allt vad han kan. För övrigt är här rörigt." Två personer kom sent på kvällen och stannade till nästa dags eftermiddag.
14 juli:"Lennart komit tillbaka. Sent på kvällen kom Magnus och Martin från sjön med en gädda. som de fiskat upp alldeles själva! Stina gör i ordning på övervåningen. Jag haft svår värk i ryggen i dag.
Ruth är här varje dag."
15 juli:"I dag har jag varit mycket dålig. Legat hela dagen. Har en olidlig värk i ryggen.Georg och Lennart gör klart på vinden. Så kom Helge och Karin."

Nu avslutar jag för i kväll. Som ni säkert förstår så har det fällts en och annan tår medan jag skrivit. Att vara medveten om att vara med på mammas sista färd i livet utlöser många känslor!

Nu är jag tacksam för en fin dag och fortsätter mitt skrivande i morgon.
Tänker på mammas livsvandring och avslutar med Psaltaren kapitel 16, vers 8:" Jag har haft Herren för mina ögon alltid, ja han är på min högra sida. Jag skall inte vackla!" Amen!