Tisdag 7 oktober 2014. Berättelsen om mamma fortsätter.

Mamma med sitt äldsta barn, Helge.Här tittar de på ett gammalt söndagsskolkort.

Helge var noga med att varje fredag ringa till mamma. Till stor glädje för henne. Hon var stolt och glad över sin son.

Yngsta barnbarnet Elsemarie trivs tillsammans med sin älskade mormor.

I gårdagens inlägg hade vi hunnit fram till mammas sista dag i sitt "kära Högskulla", som hon kallade sitt hem, där hon bott i 48 år.
Stina ringde efter ambulans för att ta mamma till sjukhuset i Oskarshamn denna tisdag, 25 juli 1989.Läser i min dagbok: Efter ambulansen åkte vi i vår bil.  Mamma blev inlagd på sal K,avd.6. Fick dropp för att hon var så uttorkad och 2 flaskor blod a'400 ml. Efter det blev hon så pigg och skojade senare med personalen om att de borde ge henne mera dropp för att hon mådde så bra då.
Georg och Mattias åkte hem.
 
Jag stannade kvar och sov i en extra inställd säng. Stina hade natttjänst och tittade in i sjuksalen ibland. Åkte på morgonen hem för att sova.
Mamma togs till röntgen för ultraljud. Kräktes likadant som dagen innan. Åt  ingenting. Fick senare på dagen, av en läkare, veta svaret på ultraljudet. "Du har cancer i levern, Alva." Jag satt vid mammas säng och hörde. Mamma reagerade omedelbart med dessa ord: "Då dör jag." "Nejdå, du ska komma hem till Stina igen, "sa läkaren och förklarade hur de skulle göra.( Jag har skrivit något om att leda gallan, men jag är fullständig idiot vad gäller sjukdomar och människokroppens funktion så, ja ni förstår!) Vad som störde mig oerhört var frågan varför mamma måste få veta detta. Vi i familjen förstod ju att slutet var nära och överläkaren hade sagt till Stina att det inte fanns något att göra.

Mamma slöt sina ögon precis som att "nu är det klart.Jag ger upp."
På kvällen kom IngaMaj. Hon och jag avlöste varandra mellan säng och fåtölj och Stina, som vakade även denna natt, tittade in då och då.Jag åkte hem med Stina men kom tillbaka med Georg på förmiddagen.
Mammas, sedan många år goda vän, Borghild kom med vackra blommor och mamma klappade henne på kinden men orkade inte säga något.
Från Örebro kom Kerstin och Mikael på eftermiddagen. Mikael var ej med på mammas 90årsfest men ville träffa mormor Alva en sista gång. Han blev något illa berörd av att se henne sjuk men kände det bra att han ändå fick hälsa på  henne. (Nästa dag tog han bussen hem till Örebro.)
 Kerstin stannade kvar hos mamma över natten.
Från Göteborg kom Vidor, Birgitta, Nathalie och Raquel. Nästa dag åkte alla hem utom Kerstin, som stannade hos mamma ännu en natt.
På söndagseftermiddagen den 30 juli  och fram till kvällen satt Georg, Stina och jag vid mammas säng.
Stina och jag höll hennes händer i våra och talade om för henne hur mycket vi älskade henne.
Andningen blev allt svagare och klockan 22.08 upphörde den helt. Vi läste tillsammans ett Bibelord och tackade Gud för mammas rika liv och för allt hon givit av kärlek och omsorg.

Jag har nu, tillsammans med er bloggläsare, följt mammas sista dagar. Den lilla Stockholmsflickan, som kom till fosterhem i Småland, som "ensamkommande", helt utan familj. Så ville jag visa att hon inte lämnade jordelivet ensam utan hade både Gud och många, många med på sista färden.
Jag är medveten om att bloggen blev väl lång men ville ge mamma den tiden. Så här, skulle jag också vilja avsluta mitt jordeliv när den dagen kommer.
Nu önskar jag oss alla en GodNatt.