Det känns som att jag levt i en bubbla sedan julhelgen då jag kom från Hjortkvarn.
Inga aktiviteter! Ingen promenad! Det roliga som hänt var att Ulla och Kerstin kom hit i måndags !
Om man upplever att man bor i en bubbla så är det också svårt att minnas vad som sig tilldragit haver. Jag vet att jag tittat på TV men minns inte på vad!
Så annorlunda allting blev! Orkeslös uträttar jag ingenting. Då är det bra att skriva lite för även om man inte har något av värde att berätta så tror man ändå att man uträttar något. På något sätt!
Att "gå och slå dank" var ett fult uttryck som mor använde om lata barn och vuxna som inte uträttade något för ögat synligt.
Därför gladde jag mig när jag såg mamma sitta och läsa en bok emellanåt. Hon läste otroligt snabbt och älskade att läsa! Tänker ofta på vilken glädje hon skulle ha fått av att hantera en dator! Hon var nyfiken på sådant hon ej mött tidigare och hade lätt för att lära.
Att läsa lite ur Bibeln varje kväll, hur trött och sömnig hon än var, hörde till rutinerna. Det hände att
huvudet föll ned över något kapitel, som hon just läste och hon somnade.
Vid ett tillfälle minns jag att jag och mina syskon satt en bit ifrån och hörde henne säga :" Jaha, nu är det bare arme och ben kvar!" Det gav förstås mig och mina syskon anledning till
ett högljutt gott skratt! Mamma vaknade och berättade att hon drömt om en trasdocka.
Lilla mamma, fosterbarnet,arbetsmyran, som skulle upp tidigt varje morgon för att mjölka bondens kor för en slant som räckte att betala dagens mjölkköp och ett tillskott för betalning av hyran för vår tvårumslägenhet!
Nu har tiden återigen svunnit och jag måste i säng!
Dagen kändes lite vemodig och trist då barnbarnet boende i Växjö ringde. Ett samtal som snabbt avslutades då jag hörde orden:"Nej bilen glider"
Ett par timmar senare ringde telefon igen! Nu fick jag veta att medan vi pratade hade bilen börjat glida i halkan. Den var parkerad i en svag sluttning. Den törnade lite lätt emot den framförvarande bilen vars ägare kontaktades. Kom dit och försäkring och ersättning gjordes klart.
Parkeringskvittot hade i rådande stressade situation lagts i förarens ficka i stället för att sättas på bilrutan vilket betydde 400 kronor i parkeringsböter.
Dock får man vara glad att ingen olycka av större format hade skett och för min del var det där
telefonsamtalet, denna tråkiga, grå dag av oerhört stort värde, som gav mig nytt mod!
En stund senare fick jag ännu ett samtal som spädde på värdet av det förra!
En del dagar blir bra till slut! SOV GOTT mina vänner! Gud är god!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar