När Gud tog hem Georg till sej så lämnade han inte mej. Han sa:" Ruth, jag har inte tagit hem Georg för att göra det svårt för dej, utan för att göra det lätt för honom!
Vilken omsorgsfull Gud vi har. Så många gånger de orden tröstat mig då saknaden varit svår.
Då har det hänt att jag tackat Gud för att han vet vad som är bäst och att han ser till sina barns bästa.
Och han sviker aldrig! "Gud sviker aldrig, eller hur farmor, visst är det väl så ?", skrev ett barnbarn på SMS för ett par dagar sedan. Detta, mitt uttryck har de hört mej säga eller skriva så många gånger och givetvis blir jag glad när jag märker att de tagit orden till sig.
Jag har gjort vissa försök att de också ska lära utantill den 23 Psalmen. "Herren är min herde". Jag vet att vissa finns, som kan läsa den utantill och jag vet att det kommer att ha betydelse för dem.
Men nu till 75-årsdagen! Denna kväll 23 januari, i Stockholm för 75 år sedan, blixtrade det till i ett par tonåringars hjärtan. På den tiden fanns inte iPhone, dator, "paddor" så vi träffades hos varandra på söndagar mellan möten i kyrkan, som ibland kunde vara inte bara förmiddagsgudstjänst och "väckelsemöte" klockan halv åtta på kvällen utan ibland också eftermiddagsmöte. I veckan var det sångövning, bibelskola för oss ungdomar och ibland husgrupp hemma hos någon. Åldersskillnaderna var det ingen som tänkte på. Ibland blev någon grupp hembjuden till någon av de äldre i församlingen och vi hade trevligt tillsammans.
Vi promenerade genom stan, eller cyklade, eller tog spårvagn. Första gången Georg följde mig hem till Söder och han själv bodde på Norr inte långt från kyrkan hade spårvagnarna slutat gå för natten så han fick promenera över Västerbron. Något han gärna berättade om senare i livet!
Kul att tänka tillbaka . Sådana ungdomsminnen är som zebrans ränder! De går aldrig ur!
Nu har jag varit utan Georg i snart 30 år och jag kan intyga :"Gud sviker aldrig"
Så tacksam för våra fyra barn och deras familjer som ständigt givit mig så mycket glädje och omsorg.
Det här får nu bli en liten påminnelse om och ett Pappa Georg- kom ihåg
Tacksam att jag ännu kan minnas lyckan den där kvällen då inget sades men båda visste. Hur spännande var det? Hav tröst! Det tog bara en vecka tills den där promenaden över Västerbron i den kalla januarinatten jag nyss berättade om. Så var den sagan påbörjad och nu sitter jag här och MINNS och än en gång kan jag säga "Gud sviker aldrig". Så många gånger vi tillsammans fick se hur Gud hjälpte under årens lopp. Så kom inte till mej och säg att " det inte finns en Gud".
Någon gång ska jag skriva en liten sammanfattning av vårt liv tillsammans. Själv historieintresserad tänker jag att i min stora familj måste det finnas NÅGON som skulle vilja ha ett litet sammandrag
av vår livshistoria!
På tal om det så kom jag i kväll att på TV se och höra de drabbade i skogsbranden i somras och då tänkte jag på alla minnen som gick upp i rök.
I alla fall så säger jag nu GodNatt till er alla. Själv har jag, som vanligt sovit i fåtöljen så just nu är jag inte sömnig, som jag brukar vara så här dags!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar