När jag är i ett tillstånd som i detta nu då vore det bäst att helt enkelt lägga av även med det som är roligt! Nu har det passerat ännu en dag av mitt liv och här sitter jag sent, som vanligt, fast ej nödvändigt. Denna dag skulle "göra skillnad". Icke!!!
Sovstunderna på dagtid följer mönstret. Dock har hostan i dag avtagit.
Funderar på om Gud och "Bisolvontabletterna", som jag fick av Kerstin i går samverkar, som Bibeln säger. "För den som älskar Gud samverkar ALLT till det bästa." Det är ett bra ord att lita på i med och motgång. Älskar Gud gör jag och har gjort sedan tidig barndom. Att, ibland icke så behagliga händelser, det som mött mig på min vandring, ändå samverkat till det bästa har jag ofta kunnat inse långt efter att händelserna utspelats. Så har jag fått göra, som Paulus säger, "tacka Gud i ALLA livets förhållanden. Det är en uppmaning och har stor betydelse.
Lätt?? Nej, mestadels INTE! Men ibland har jag klart och snabbt kunnat se Guds inblandning i händelser och kunnat tacka och prisa Gud för hans ingripande, även om det skett "i sista stund".
Återigen: "Gud sviker aldrig!"
Hur ofta jag tänker på den där gången, som jag tidigare berättat om, när ångesten höll på att knäcka mig och Gud gav en hjälpande hand i en , till synes, småsak samtidigt som jag kunde höra orden:"
Mitt ÄLSKADE barn, jag hjälper dig med ALLT!"
En oförgätlig stund!
I går satt jag och sökte efter något att berätta, som hänt under dagen. Ofattbart!
I morse efter en natt av svår hosta började jag tänka på gårdagen och vad som då hände.
Jamen det var ju måndag. Kerstin och Ulla hade startat redan före klockan tio för att ägna dagens timmar hos sin gamla mamma fast jag pr telefon varnat dem för att komma på grund av min hälsa.
Jo de kom. Hade handlat en kasse med diverse godsaker i matväg. Lättlagad mat.
Det blev dammsugning, svabbande av golv, avtorkning av skåpluckor och mycket mer. En pratstund hann vi också med.
Jag måste ha varit ganska illa däran när jag inte ens kom ihåg det trevliga besöket vid skrivandet av gårdagens blogg!
Nu är jag så tacksam att hostan avtagit markant under dagen och jag hoppas att den ska hålla sig
borta under natten. Om den envisas med att visa sig så får jag göra som jag lä
rt mig. Ligga och sova tills jag vaknar till för att gå till toan och sedan hosta en stund i fåtöljen innan Jon Blund säger "ifrån på skarpen", som Mamma sa till oss barn när vi inte lydde. Ett uttryck som också Pippi Långstrump, hon, som jag, en smålandstjej, också drog till med när hon skulle bättra på sitt uppförande! Så går nattens timmar.
Jag ska ej nu göra en sammanfattning av jul och nyår 2018. Den kommer! De eftertraktade mellandagarna, nyårshelg och trettondagshelg gömmer jag inom ett stort parentes, som det känns.
Julen får vara kvar minst en vecka ytterligare. I hopp om att jag ska kvickna till och få tillfälle att bjuda NÅGON vän på lite julfika.
Jag ler mot den dag som kommer! Bäst så. Annars har jag dessa "stilla dagar" tänkt mycket på min barn och ungdomstid. Det är märkligt så mycket som finns i minnenas värld.
Något jag tackar Gud för är att jag har huvudet, i stort sett intakt, som jag tycker!
Tack alla ni som ber, och har bedit, för min hälsas återkomst! Jag sjunger som i söndagsskolan:" När Jesus finns vid min sida osv." Gud som haver barnen kär! SOV GOTT!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar