Efter lång överläggning med mig själv så hamnade jag, trots allt, här igen. Jag var på väg till sängen då jag ångrade mig. Tänkte att skriva lite på iPhone men någon sa i dag att då går det inte in i datorn så jag tar det säkra för det osäkra och skriver några rader på datorn så allt blir som det ska!.
Kortfattat beroende på att jag är sen och sömnig.
Att den ena veckan efter den andra ilar iväg utan att jag går utanför dörren kan jag ej i längden tolerera men i dag var det åter otjänligt väder så jag föredrog att stanna inomhus.
Telefonkontakt med yngsta barnbarnet, som ändå har tråkigt efter att för en tid leva sitt liv utan tjejen sin, slutade med att han efter dagens jobb köpte med sig sallad med kebab och annat gott som vi tillsammans avnjöt medan vi samtalade om hur det är att vara lämnad kvar hemma när ens partner ger sig iväg på lång semestertripp med sin kompis. Att räkna dagarna tills hon ska komma åter.
Eftersom jag varit med om detsamma i min ungdoms dagar försökte jag få den unge mannen att förstå hur privilegierad han är. Utan synbart resultat, så klart!
Jag sa:"Tänk dig hur vi hade det. Jag kvar i Stockholm. Georg skulle fullgöra värnplikten i Linköping!" Hur långt bort var inte det? Tiden för bortavaron densamma för oss då, som den är för dem nu.
Kontakten uppehölls genom brevskrivning. Nu kan det unga paret varje dag prata i telefon trots att de befinner sig i världsdelar så långt från varandra.
Ibland kan det vara bra att ha varit med ett tag så man hunnit med att se förändringar som skett under årens lopp!
Vi fick en fin kväll tillsammans! Vi har umgåtts i så många år att vi känner varandra väldigt bra!
Så många minnen tillsammans!
Med hopp om att hostan ännu några timmar ska hålla sig borta går jag nu till nattens vila med hopp om att vädret ska tillåta en promenad med rullator i morgon för så här får jag inte fortsätta mitt liv!
Sov Gott, mina vänner! Vilken trevlig dag jag fick !
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar